”Ni är bra för att vara tjejer” : En kvalitativ studie om kvinnor, varumärken och genus i svensk hårdrock

Sammanfattning: Musik idag är inte enbart en skiva eller en konsert. Det är en enorm industri som bara växer och där artister och band tidigt ses som varumärken. Hårdrocken är en genre med starka normer, traditioner och strukturer, särskilt kring kvinnans roll inom genren. Medan musikbranschen i Sverige prioriterar jämställdhetsarbetet ses hårdrocksbranschen inte alls ta frågan med samma prioritet och genren ligger sämst till när det kommer till kvinnors representation på inom livescenen. Vad händer med kvinnorna inom scenen och hur påverkar de rådande strukturerna deras varumärken? Genom att studera detta område i ett varumärkesperspektiv vill vi få fram vilka strukturer som förekommer kring den yrkesverksamma, professionella kvinnan som är musiker inom hårdrocksscenen och hur den möjliggör, begränsar eller på annat sätt upplevs och arbetas med i ett varumärkesperspektiv. För att få svar på vår frågeställning valde vi att utföra kvalitativa intervjuer med aktörer inom branschen i Sverige. Sex stycken musiker som är kvinnor och fyra stycken från olika bolag inom genren. Genom att intervjua ett fåtal aktörer kunde vi få en djupare förståelse för hur strukturer påverkar och upplevs och även om strukturerna ens förekommer inom den svenska scenen. Vi valde ut områden som var viktiga för att besvara frågeställningen Hur upplevs och framställs varumärket hos kvinnor som är musiker inom den svenska hårdrocksscenen? och identifierade dessa till: varumärke, identitet, fält, habitus och genusidentitet och maktstrukturer generellt mellan könen men även specifikt för hårdrocksgenren. Vi presenterade även tidigare forskning inom området för genus och hårdrock respektive genus och varumärke för att se vilka tidigare strukturer som upptäckts. I vår studie fick vi fram att många av de strukturer som rådde inom hårdrocksscenen även reproducerades i varumärkesarbetet. Stora kunskapsluckor och en brist på medvetenhet hos aktörer i branschen ledde till att stort ansvar för varumärket låg på musikerna själva. Att som musiker se sig som ett varumärke var hos våra respondenter delade meningar om. Mindre än hälften var direkt positiva, resterande såg sig inte alls som varumärke eller var delade till att vara det. Det som var gemensamt för alla att det inte fanns något aktivt varumärkesarbete. I kombination med tidigare identifierade strukturer och det krav som ställs när musiker blir en offentlig person med ett ansikte utåt orsakade två typer av begränsningar: begränsning av utrymme och begränsning av identitet. Dessa i sin tur bidrog till en press att kvinnor inom branschen upplevde sig behöva vara betydligt bättre än männen, trots det får de inte samma status och värde