Att lyda eller att inte lyda - En moralfilosofisk studie av skyldigheten att lyda lagen vid människosmuggling av humanitära skäl

Sammanfattning: Det övergripande temat för uppsatsen är mötet mellan rätt och moral. Undersökningsobjektet är människosmuggling av humanitära skäl, som i svensk rätt regleras i 20 kap 8 § Utlänningslagen. I förarbete har ett humanitärt undantag diskuterats men tillämpligheten av undantaget är oklar. Det har ännu inte kommit till användning i rättspraxis. Uppsatsens diskussion grundar sig på fyra teorier om den moraliska skyldigheten att lyda lagen; samhällskontraktet, naturlig plikt, fair play och utilitarism. Därutöver framförs kritik av respektive teorier. Samhällskontraktets argument är att individerna måste lyda för att undgå ett allas krig mot alla. Ordning är en förutsättning för människors samlevnad och laglydnad är enda sättet att skapa ordning. Teorin om naturlig plikt menar att människan har en medfödd moral. Laglydnad är en naturlig plikt som är nödvändig för att realisera den medfödda moralen sinsemellan individer. Fair play förklarar skyldigheten att lyda lagen i form av ett schema för samarbete. Alla som drar nytta av samarbetsschemats fördelar ådrar sig en skyldighet att lyda schemat/lagen. Utilitarism anför att individen alltid ska handla så att största möjliga nytta för största möjliga antal skapas. Laglydnad rättfärdigas så länge den förväntade nyttan av laglydnad är större än den förväntade nyttan av lagtrots. Samhällskontraktet och teorin om en naturlig plikt skapar en generell skyldighet att lyda lagen, vilken således gäller i fall av människosmuggling. Fair play och utilitarism genererar en prima facie skyldighet att lyda lagen, som i ett specifikt fall kan åsidosättas med hänsyn taget till allt. När fair play och utilitarism appliceras på människosmuggling av humanitära skäl finns argument för rättfärdigande av både laglydnad och lagtrots.