Diversitet och fördelning av Stockholms gatuträd : arter med potential att bidra med ökad resiliens i den framtida staden

Sammanfattning: Gatuträd är en väsentlig del av stadens gröna infrastruktur och bidrar med flera olika tjänster, funktioner och värden. För att kunna leverera alla dessa värden krävs livskraftiga träd med möjlighet att utvecklas väl. Det är för många växter är en utmaning i hårdgjord stadsmiljö som ofta karaktäriseras av ojämn tillgång på vatten och näring, högt pH, olika typer av föroreningar och salt samt begränsat med utrymme både ovan och under mark. Många städer runt om i världen präglas av ett likartat artval, låg artdiversitet och en kraftig överrepresentation av ett fåtal arter vad gäller gatuträd. Låg artdiversitet och ojämn fördelning kan göra den urbana grönstrukturen mer sårbar då det ökar risken för att stora hålrum skapas vid olika typer av störningar, exempelvis vid skadedjursangrepp eller långvarig torka. Stockholms fördelning över gatuträd visar på en kraftig överrepresentation av ett fåtal familjer, släkten och arter. I Stockholm är det Tilia (lind) och Acer (lönn) som dominerar i gatumiljö varav släktet Tilia (lind) utgör över 30% av gatuträden. Den här fördelningen ökar sårbarheten vid eventuella störningar kopplade till exempelvis ett varmare klimat eller spridning av exotiska skadedjur. Dessa störningar tillsammans med en ökad urbanisering och tuffa växtförhållanden gör att många arter i Stockholms gatumiljöer är, eller kan komma att bli, sårbara. Syftet med det här arbetet var att genom en dataanalys och urvalsprocess identifiera arter med hög motståndskraft och resiliens, det vill säga en förmåga att kort efter störning kunna återgå till normalläge. Totalt kunde 20 arter identifieras som dels tolererar och utvecklas väl i gatumiljöns utmanande växtförhållanden, dels inte visat mottaglighet för nuvarande och framtida sjukdomar samt skadedjur och dels visat på ett växtsätt lämpligt i relation till de krav som ställs med tanke på framkomlighet och säkerhet. Listan över vad som i arbetet benämns som resilienta arter kan fungera som ett verktyg vid artval i stadens mer utmanande miljöer, men även som alternativ på platser med en övervägande del sårbara arter för att på så sätt jämna ut fördelningen och säkra en viss grönska vid exempelvis skadedjursangrepp.