Beskattning av gränsöverskridande royaltybetalningar

Sammanfattning: Utländska personer är begränsat skattskyldiga i Sverige för ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för att materiella och immateriella tillgångar utnyttjas, om ersättningen kommer från en näringsverksamhet med ett fast driftställe i Sverige. Beskattningsrätten av utgående royaltybetalningar baseras således på källstatsprincipen, dvs. det finns en anknytning mellan skatteobjektet och Sverige. Tanken bakom att beskatta royalties är att mottagaren anses vara så delaktig i utbetalarens verksamhet att han därigenom får ett eget fast driftställe i Sverige. Denna s.k. delaktighetstanke har stor betydelse för skattskyldighetens uppkomst och omfattning. Utformningen av delaktighetstanken har emellertid gett upphov till tillämpningsproblem av olika slag. Ett annat problem i anknytning härtill är frågan om den närmare innebörden av uttrycket royalty i svensk skattelagstiftning. Någon entydig och utömmande definition av begreppet royalty finns inte i Inkomstskattelagen. Avgränsningen av royalty mot andra inkomstslag än näringsverksamhet är avgörande för om skattskyldighet föreligger i Sverige. Det är därför viktigt att transaktioner avseende överföring av immateriella tillgångar kan definieras enligt intern rätt. I samband härmed aktualiseras en rad definitions- och klassificeringsproblem som måste lösas i ett vidare internationellt sammanhang. I annat fall kan den situationen uppstå att gränsöverskridande royaltybetalningar blir föremål för internationell dubbelbeskattning. Vägledning kan här hämtas ur OECD:s modellavtal och de kommentarer till avtalet som utarbetats inom organisationen. I artikel 12 i modellavtalet, som behandlar inkomst av royalty, ges en definition av begreppet royalty. En viktig fråga vid tillämpningen av skatteavtal som medger delad beskattningsrätt till royalty, är hur man drar gränsen mellan artikel 12 och andra artiklar som fördelar beskattningsrätten till hemviststaten. I kommentaren ges ingående vägledning för att undvika att transaktioner avseende överföring av immateriella tillgångar klassificeras olika i olika länder.