Utvärdering av bestämning av RhD-antigen med direkt agglutinationsteknik vid blodgivargrupperingar : En jämförelse med indirekt antiglobulinteknik för att påvisa svaga och partiella RhD-antigen

Sammanfattning: En blodtransfusion kan rädda liv men det kan också avsluta ett liv om fel blodtransfunderas. En oförenlighet mellan mottagaren och blodgivaren kan leda tillimmunisering eller hemolytiska transfusionsreaktioner (HTR) med dödlig utgång. Viktigast att ta hänsyn till är A- och B-antigenen inom AB0-systemet och D-antigenet inom Rh-systemet då dessa kan orsaka stor skada. På grund av en stor variation hos D-antigenet, i form av svagt uttryck eller skadade epitop kan individer med vissa av dessa varianter immuniseras om de erhåller RhD-positiva erytrocyter. För att minska risken för immunisering av mottagaren används därför olika reagenser för att detektera D-antigenet beroende på om individen är mottagare eller blodgivare. Syftet med studien var att utvärdera bestämning av RhD-antigen vidblodgivargruppering i en kolonn innehållande anti-D som påvisar kategori VI genom direktagglutinationsteknik (DA), samt att jämföra med befintlig metod för påvisandet avsvaga och partiella D med indirekt antiglobulintest (IAT). Tanken var att minska antaletmanuella analyser med IAT. Blodgivargruppering utfördes på helblod från 50 nyregistrerade blodgivare i AB0/D gelkort med DA-teknik. De RhD-negativa proverna analyserades med IAT för konfirmering av negativa resultat samt påvisning av RhD-varianter. Resultaten med det nya anti-D reagenset visade något starkare reaktioner än med det nuvarande reagenset. Detta kan antyda att fler skulle kunna bestämmas som RhD-positiva utan att IAT behöver utföras. Studien ger för lite underlag för några konkreta slutsatser. Avslutningsvis föreligger det ett intresse ur patientsäkerhetssynpunkt att utföra en meromfattande studie för att på djupet utvärdera bestämning av RhD-antigen meddirektagglutinationsteknik.