Barn i kris : Specialpedagogers tankar om bemötande av och arbete med barn i kris

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att utvinna kunskap ur åtta specialpedagogers berättelser om deras arbete med barn i kris. Studien bygger på en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer och en tematisk innehållsanalys. Bakgrunden presenterar en genomgång av lagar och styrdokument som påverkar arbetet med barn i kris, tidigare forskning om arbete med barn i kris samt en genomgång av specialpedagogiska perspektiven som utgör studiens teoretiska grund. Resultatet uppvisar att arbete med barn i kris i skolan är krävande och bygger på en organisation som sluter upp kring barnet. Det stöd som behövs ska ges genom anpassning av lärmiljön, till personen som jobbar närmast barnet och från de professionella i elevhälsan för att kunna skapa en gynnsam miljö för en optimal återhämtningsprocess. Resultatet visar även på brister inom de organisatoriska förutsättningarna för att kunna arbeta optimalt med barn i kris. Resursbristerna pekas ut som de största orsakerna till svårigheterna. I resultatanalysen åskådliggörs att specialpedagogernas tankar kring arbetet med barn i kris följer tidigare forskning, lagar och styrdokumentens skrivelser. Det tydliggörs även att specialpedagogerna över lag har svårigheter att genomföra de optimala åtgärderna trots de kunskaper de besitter. Avslutningsvis diskuteras slutsatserna av studien, där det framgår att barn i kris och barn i dolda kriser löper en stor risk att få ökad psykisk ohälsa. Slutsatser som dras är att proaktivt arbete behöver aktualiseras i skolans grundläggande arbete, där framförallt barns mående, relationer och grupprocesser måste vara i fokus.