George Gershwin och den symfoniska jazzen : Etablering av ett musikidiom

Detta är en Kandidat-uppsats från Institutionen för musikvetenskap

Författare: Joakim Pilo; [1999]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Abstract Pilo, Joakim: George Gershwin och den symfoniska jazzen. Etablering av ett musikidiom. - Uppsala: Musikvetenskap ht 1998. - 60p.  Hur kommer det sig att den musikaliska kombinationen mellan seriös konstmusik och populära inslag företrädesvis jazz, kunde vara så pass framgångsrik? Den frågan ligger till grund för uppsatsen, där huvudsyftet är att visa hur den amerikanska tonsättaren George Gershwin (1898-1937)  med Rhapsody In Blue (1924) lyckades etablera ett musikidiom, symfonisk jazz. Det mindre syftet är att spegla de generella tankebanorna kring George Gershwin och den symfoniska jazzen i några svenska handböcker i musikhistoria. Undersökningen vilar på böcker, tidskrifter, elektroniska källor och dags/veckotidningar. Deskriptiv metod har använts då jag utifrån redogörelser av fakta, närmat mig min slutsats. Komparativ metod används då jag enligt det mindre syftet jämför litteratur. Trots den förekommande kritiken från amerikanskt håll av såväl tonsättare som journalister, fick Gershwin ett internationellt erkännande för att ha anlagt stommen till en musikalisk genre. Ur en debatt om huruvida jazzen skulle berättigas i symfonisk form, kan vi skönja en klar linje; jazzen ansågs av de flesta musiker och historiker behöva en uppdelning, där den ena delen var av högre konstnärligt värde, vilken den symfoniska jazzen tillhörde. Kritiker av Gershwin ansåg att den symfoniska jazzen var av europeisk härkomst. Men kritiken saknar belägg, ty jazzen i sig var uteslutande en amerikansk företeelse. De europeiska tonsättarna av symfonisk jazz var endast exempel på de icke-amerikaner som upptäckt den amerikanska populärmusikens möjligheter, långt efter de amerikanska tonsättarna. Trots den förekommande kritiken mot övergången mellan två teman i ett verk, eller en sats har detta accepterats som en del av det Gershwinska brännmärket. I de svenska böckerna i musikhistoria visar vanligtvis de yngre svenska texterna större förståelse för inte bara jazzen i sig, utan även dess förgreningar, inklusive symfonisk jazz.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)