Insektsamhällen i restaurerade skogar : en studie på hur abundansen av insektordningarna skalbaggar (Coleoptera), tvåvingar (Diptera), steklar (Hymenoptera) och fjärilar (Lepidoptera) ser ut i luckhuggna och brända bestånd jämfört med kontrollskogar

Sammanfattning: Den biologiska mångfalden i de boreala skogarna har minskat. Det finns flera orsaker till detta, varav ett är trakthyggesbruket. På grund av trakthyggesbruk har dynamiken och strukturen i skogarna förändrats och strukturen till ett onaturligt tillstånd. Det skapas inte mycket gammal skog p.g.a. slutavverkning. Naturliga störningar, som skogsbränder, har ersatts av störningar orsakade av människor såsom kalhyggen och gallringar. Död ved som är en av de viktigaste faktorerna för skogsekosystems biologisk mångfald, tas vanligtvis bort från skogen när avverkning utförs. Detta kommer i sin tur att påverka organismer negativt. För att få skogen att återvända till ett mer naturligt tillstånd kan restaureringsåtgärder utföras såsom luckhuggning och naturvårdsbränning. Vi har genomfört en studie som undersöker hur luckhuggning och naturvårdsbränning påverkar förekomsten av flygande insekter och pollinatörer i insektsfamiljerna skalbaggar (Coleoptera), flugor (Diptera), steklar (Hymenoptera) och fjärilar (Lepidoptera). Totalt studerades 18 bestånd, innefattande sex brända, sex luckhuggna och sex referens/kontrollbestånd. Abundansen studerades och ett Kruskal-Wallis-test gjordes för att se om en signifikant skillnad förekom för abundansen mellan åtgärderna. För åtgärd och total abundans för alla familjer fanns det ingen statistiskt signifikant skillnad. För varje insektsorder var det endast skalbaggar som hade en signifikant skillnad mellan abundans och åtgärd med tre gånger antalet skalbaggar i brända bestånd jämfört med luckhuggna- och referensbestånd. Pollinatörerna bin i ordningen steklar och blombockar i ordningen skalbaggar, visade signifikant skillnad med högre abundans i brända bestånd. Slutsatsen är att naturvårdsbränning hade högre abundans av skalbaggar, bin och blombockar, jämfört med de andra beståndstyperna 11 år efter naturvårdsbränning utförts.