Ingen skillnad i rörelseekonomi mellan modern stakning och gammeldags stakning, trots stora biomekaniska skillnader

Sammanfattning: Syfte Undersöka biomekaniska och fysiologiska skillnader mellan modern och gammeldags stakteknik vid konstant submaximalt arbete på rullskidor. Metod Tolv manliga elitskidåkare rekryterades till studien (ålder: 21 ± 4 år, längd: 183,6 ± 9,3 cm, och vikt: 77,8 ± 10,3 kg). Efter en standardiserad uppvärmning genomfördes två deltester, om fyra minuter vardera, i modern och gammeldags stakning med en individanpassad hastighet och lutningen 2,5°. Syreförbrukningen och ventilation analyserades under testen och efter varje deltest togs ett laktatprov och skattning av ansträngning utifrån Borgs RPE. Testerna filmades, där vinklar sedan plockades ut i ett videoanalysprogram. De olika testvärdena analyserade sedan med Paired samples t-test samt Paired samples Wilcoxon signed-ranked test. Resultat Ingen signifikant skillnad påvisades mellan modern och gammeldags stakning för syreförbrukning, energiförbrukning, rörelseekonomi, andningsfrekvens samt laktathalt. Signifikanta skillnader påvisades för hjärtfrekvens, ventilation, respiratory exchange ratio (RER) samt Borg RPE, där gammeldags stakning uppvisade högre värden för samtliga variabler förutom RER. Även i en del ledvinklar samt för tiden i den kraftskapande- och återhämtningsfasen stakcyklerna och tyngdpunktsförflyttningen. Slutsatser Studien visar inga signifikanta skillnader i energikostnad, syrekonsumtion, rörelseekonomi samt blodlaktatskoncentration mellan modern och gammeldags stakning vid submaximalt arbete. Däremot finns signifikanta skillnader i hjärtfrekvens, ventilation samt den skattade tröttheten som tyder på att gammeldags stakning upplevs något mer ansträngande. Framtida forskning behövsför att avgöra om detta skiljer sig i annan lutning och hastighet.