Vem bär ansvar för modeindustrins klimatpåverkan? : En kritisk diskursanalys om semiotiska mönster i hållbarhetstexter

Sammanfattning: I den här studien undersöks hur svenska företag inom modeindustrin kommunicerar ämnet hållbarhet i webbtexter som riktar sig till kunder och allmänhet. I studien undersöks fem texter från Lindex, Mini Rodini och Björn Borg. Studien görs utifrån Faircloughs kritiska diskursanalys och systemisk-funktionell grammatik både som teoretisk och metodologisk grund. Syftet med studien är att identifiera diskursiva drag i texterna och undersöka vilka normer de producerar eller reproducerar. I samband med klimattoppmötet i Paris 2015 lagstiftade Sverige Agenda 2030 och de globala målen. Mål 12 och 13 sätter ökad press på hållbara produktions- och konsumtionsmönster och att omedelbara åtgärder ska vidtas. År 2021 publicerade FN en rapport där modeindustrin pekas ut som en av de största utsläppskällorna av växthusgaser. Efter det ökade institutionella intresset för hållbarhet inom modeindustrin har fler aktörer inom industrin börjat uttala sig om sin egen hållbarhet och där hållbara handlingar framhävs. Webbtexter om hållbarhet regleras inte av någon lag och följer därmed inga institutionaliserade riktlinjer. För att undersöka vad de tre företagen egentligen säger, genomförs en transitivitetsanalys med fokus på texternas processer och deltagare, en ergativitetsanalys med fokus på ergativitet i de materiella processerna samt en interpersonell analys av texternas språkhandlingar. Utöver den bakgrund som FN ger till texternas uppkomst diskuteras resultatet inför teorin och modellen Corporate Social Responsibility (CSR) som lyfter företagens samhällsansvar, men även att hållbarhetsarbete kan stärka företagets ekonomi.