Förhandsgodkännande av strafföreläggande - En analys av straffprocessens förhållande till effektiv brottsbekämpning och rättssäkerhet

Sammanfattning: Institutet strafföreläggande införs i svensk rätt år 1948. Syftet med systemet är att effektivt kunna lagföra lindriga och enkla brott, till exempel ringa stöld och olovlig körning. Brottmålsförfarandet tillåter den misstänkte att godkänna ett av åklagaren utfärdat strafföreläggande som avser en påföljd för ett begånget brott. Om den anklagade accepterar strafföreläggandet avstår han eller hon från sin rätt till domstolsprövning och handlingen gäller som en lagakraftvunnen dom. Till följd av domstolarnas höga arbetsbelastning, ekonomiska skäl och ett ständigt ökat förtroende för Åklagarmyndigheten effektiviseras institutet strafföreläggande genom åtskilliga reformer. Den senaste lagändringen är från år 2023 och gör det möjligt för den misstänkte att på förhand godkänna ett strafföreläggande. Förfarandet med förhandsgodkännande grundas på vetskapen om att den misstänktes motivation att samverka i en brottmålsprocess avtar med tiden. Genom att tillåta den misstänkte att i förväg godkänna ett strafföreläggande, under en pågående utredning, kan straffprocessen fortskrida utan dennes fortsatta medverkan. Åklagaren utfärdar sedan ett strafföreläggande baserat på förhandsgodkännandet när brottsutredningen är avslutad. Syftet med denna uppsats är att analysera hur förfarandet med förhandsgodkännande förhåller sig till effektiv brottsbekämpning och rättssäkerhet. Analysen sker med stöd av Herbert L. Packers modeller om straffprocessens funktion. Enligt honom finns det två olika värdesystem som styr brottmålsprocessens utformning. Dessa representeras av brottsbekämpnings- och rättssäkerhetsmodellen. Studien använder även psykologisk och tvärvetenskaplig forskning för att utreda om det finns psykologiska faktorer vid ett förfarande med förhandsgodkännande som negativt inverkar på rättssäkerheten. Detta arbete börjar med att analysera lagförarbeten till institutet strafföreläggande. Därefter studeras utredningsarbetet och bevisprövningen i förfarandet med förhandsgodkännande. Slutligen granskas förhållandet mellan straffprocessen och den misstänktes rätt till en rättvis rättegång. Samtliga delanalyser visar att systemet med förhandsgodkännande prioriterar effektiv brottsbekämpning på bekostnad av rättssäkerhet. Vissa psykologiska faktorer som kan förekomma vid straffprocessen är konfirmeringsbias, anchoring och berättelsemodellen. Gemensamt för dessa fenomen är att de kan influera polis och åklagare utan att dessa aktörer är medvetna om det. Följaktligen riskerar detta att påverka rättssäkerheten negativt.