Anestesisjuksköterskors erfarenheter av barnanestesi

Detta är en Magister-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: Anestesisjuksköterskor ska efter genomgången specialistutbildning kunna söva både barn och vuxna. Barnanestesi skiljer sig på många sätt från anestesi till vuxna, fysiologin är annorlunda och bemötandet behöver anpassas efter barnets ålder och mognadsgrad. Förekomsten av barnpatienter varierar i olika verksamheter.Motiv: Barn sövs inte i samma omfattning som vuxna patienter och de har andra kroppsliga och kognitiva förutsättningar vilket kräver anpassade rutiner inför anestesi. Det är av intresse att undersöka anestesisjuksköterskors erfarenheter av barnanestesi för att det är ett annat förfarande än när vuxna sövs. Ökad förståelse för ämnet tror vi kan ge en intressant inblick i hur det är att söva barn som kan vara nyttig för såväl nya som erfarna anestesisjuksköterskor. Syfte: Studiens syfte är att undersöka anestesisjuksköterskors erfarenhet av barnanestesi.  Metod: Intervjuer med en semistrukturerad design genomfördes på två olika operationsavdelningar i södra Sverige. Tolv deltagare valdes ut genom ändamålsenligt urval. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att anestesisjuksköterskor upplever olika slags utmaningar i mötet med barnpatienter. Trygghet i yrkesutövandet beskrivs främst komma av att kontinuerligt få tillfälle att praktisera barnanestesi. En enad syn i teamet runt barnpatienter har visat sig vara önskvärt dock upplever vissa anestesisjuksköterskor ibland att det brister i samsynen av vad som är bäst för barnet. Frustration över begränsad kompetens är också en känsla som anestesisjuksköterskor på olika vis framhäver. Känslan av att lyckas nå fram till ett litet barn och söva framgångsrikt någonting som skänker glädje och gör arbetet roligt och givande.  Konklusion: Anestesisjuksköterskor har olika erfarenheter av barnanestesi beroende på hur ofta de söver barn. Tryggheten i yrkesutövandet byggs upp av tydliga rutiner, återkommande tillfällen att söva barn samt stöttning från barnspecialiserade anestesiologer. Frustrationen över begränsad kompetens inom barnanestesi framkommer i resultatet, likaså en önskan om att få utveckla sina kunskaper för att bedriva en högkvalitativ anestesiologisk omvårdnad dygnet runt. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)