Emotionella aspekter i relationellt lärande : En kvalitativ livsvärldsfenomenologisk studie som behandlar förskollärares upplevelse av relationell kommunikation med barn i förskolan.

Sammanfattning: I förskolan ska barnen mötas och respekteras utifrån ett samlat perspektiv på lek, lärande och omsorg. För att yrkesverksamma i förskolan ska uppfylla sin yrkesroll krävs att mentala och fysiska verktyg används för att möta barnen som ska få reellt inflytande i utbildningen. Emotionell närvaro är ett sådant mentalt verktyg som i en studie genomförd i grundskolan visat sig vara en stor betydande beståndsdel för att yrkesverksamma ska kunna nå elever via kommunikation. Syftet med vår studie är att genom ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv synliggöra hur förskollärare upplever emotionell närvaro i förskolan och hur stor inverkan detta har i den relationella kommunikationen i mötet med barn i förskolan. Förskollärarna fick genom semistrukturerade intervjuer berätta om sina upplevelser och tankar kring emotionell närvaro och arbetsglädje i deras kommunikation med barnen. Studien utgår från ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv som innebär att en djupare förståelse för fenomenet eftersträvas. Analysprocessen utgår från begreppen emotionell närvaro, mellan-varat och det mellanmänskliga utifrån filosofen Martin Bubers dialogfilosofi. I resultatet visar förskollärarnas utsagor att de genom relationell närvaro upplever arbetsglädje i mötet med barnen. Däremot visar det sig också att den relationella kommunikation är något som kräver tid både för att bygga upp förtroende och nå fram till barnen. Men även att tid i form av arbetsorganisatoriska hinder där personalbrist bidrar till uteblivna relationella möten med barnen.