Är rebalanseringsstrategi inom fondförvaltning gynnsam för din riskjusterade avkastning?

Sammanfattning: Bakgrund: I takt med en allt mer utbredd digitalisering, har banker i allt större grad börjat erbjuda digitala lösningar i allmänhet, och inom området för fondförvaltning i synnerhet. Robotiserad fondförvaltning erbjuder en aktiv fondförvaltare som både köper fonder utifrån investerarens preferenser samt rebalanserar dem över tid. Syftet med denna tjänst är att rebalanseringen ska medföra en positiv påverkan på investerarens avkastning och förhindra fonderna från att glida från sin initiala tillgångsallokering. Alla banker använder olika rebalanseringsstrategier, vilket är anledning till att det är av intresse att undersöka vilken rebalanseringsstrategi som är bäst lämpad givet investerarens specifika riskbenägenhet. Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka om det, på den svenska robotiserade fondförvaltningsmarknaden, finns ett samband mellan vilken rebalanseringsstrategi som används och portföljens avkastning. Metod: Rapportens metod är utformad utifrån en kvantitativ studiedesign där historiska finansiella data insamlas och vidare simuleras utifrån olika typer av rebalanseringsstrategier. Därefter studeras och analyseras de olika portföljernas riskjusterade avkastning samt hur rebalanseringskostnaden påverkar respektive portföljs totalavkastning. Slutsats: Studiens resultat visar inte på några bevis finns för att investerare, givet både en hög och låg riskbenägenhet, bör använda sig av en rebalanseringsstrategi. Utifrån marginella skillnader i vårt resultat är det den avvikelsebaserade rebalanseringsstrategin som genererat bäst nettoavkastning. Sett till den riskjusterade avkastningen skiljer sig detta mellan de olika riskbenägenheterna. Den månadsvisa rebalanseringsstrategin genererade högst riskjusterad avkastning för 60/40-portföljen och buy-andhold- strategin genererade högst riskjusterad avkastning för 100/0-portföljen.