Åsars bildning och modellering av isälvar under äldre och yngre Dryas i Svealand

Sammanfattning: Sveriges geomorfologi har till största del bildats under den senaste glaciationens erosion och depositions processer. Vid denna glaciations avsmältning rann smältvattnet bort från glaciären i isälvarna genom tunnlar under inlandsisen. Från dessa isälvar bildas åsar när materialet som transporterats med glaciären förs med i det turbulenta flödet i isälven innan det avsätts och bygger upp dessa långsträckta terrängformer. Isälvarnas position under inlandsisen bestäms av hydrauliska potentialen vilken bestämmer rörelseriktningen för vatten under glaciären. I vissa områden kommer den ha en lägre potential och andra en högre potential beroende på isens tjocklek och formen av den underliggande terrängen. Där den hydrauliska potentialen konvergerar kommer isälvar bildas av de stora mängder smältvatten som transporteras bort. Syftet med detta projekt var att bekräfta åsbildningen i Svealand genom att göra en modellering av den hydrauliska potentialen under inlandsisen i ArcGIS. Två modelleringsalgoritmer för flödesriktning kallade D8 och D-infinity, jämfördes också för att avföra vilken av dessa som bäst modellerar smältvattnets flödesvägar under inlandsisen. Tidsintervallen 11 000, 12 000 och 13 000 år sedan valdes för denna undersökning då inlandsisen då gick från att ligga strax söder om Svealand till mellersta Svealand. Mellan 11 000 och 10 000 år sedan avsmälte glaciären väldigt hastigt och retirerade till Kaledoniderna i norra Sverige och används därför ej i denna undersökning.   I ArcGIS beräknades hydropotentialen för de olika tidpunkterna varefter sänkor i rastret fylldes upp. Flödesriktningen och flödesackumulationen beräknades för både D8 och D-infinity. Från flödesackumulationen togs isälvarna fram genom en omklassning av rastret. För att avgöra vilken flödesriktningsalgoritm som modellerade smältvattnets flödesvägar under inlandsisen bäst användes ett verktyg som summerade antalet pixlar av isälvar som låg under polygoner över nutida åsar i Svealand. Från detta beräknades en procentskillnad mellan D8 och D-infinity för att avgöra vilken av dem som stämde bäst överens med de nutida åsarna. En karta för varje tidsintervall som undersöktes samanställdes med de modellerade isälvarna och de nutida åsarna i Svealand för att visuellt avgöra om det gick urskilja en kronologisk bildningsföljd av åsarna.  D-infinity beräknades modellera isälvarna upp till 2,5 procentenheter bättre än D8. Skillnaden mellan modelleringsalgoritmerna minskade i takt med att glaciärtäckningen av Svealand minskade. I kartorna som sammanställdes gick en viss kronologisk trend att se. Vissa åsar som när de låg långt från inlandsisens kant blev inte modellerade som isälvar förrän inlandsisens kant kom närmare dem. Vissa modellerade isälvar låg inte direkt på de nutida åsarna utan lite till sidan av dem vilket skulle kunna bero på att den rumsliga upplösningen som modelleringen gjordes i var för grov eller att fler faktorer behöver tas med i modelleringen. Till exempel skulle snävare tidsintervall kunnat användas i modelleringen för att bekräfta den kronologiska bildningsföljden av åsar. Transmissivitetens koppling till den hydrauliska potentialen och avståndet mellan isälvar hade möjligtvis också förbättrat modelleringen av isälvarnas rumsliga position.