Hur upprätthålls livsmedelsproduktion under samhällskriser? : en studie om kvantifiering av resiliensaspekter inom REKO-ringsproduktion

Sammanfattning: Frågan om Sveriges självförsörjningsgrad har aktualiserats i samband med en ökad orosnivå i samhället, till följd av krig, pandemier, extremväder och efterföljande distributionskriser i samhället. Dagens globala och komplexa försörjningskedjor innebär att Sverige kan drabbas kraftigt av störningar som sker långt ifrån landets gränser. Livsmedelsförsörjningen utgör en samhällsbärande sektor vilket innebär att en robusthet inom livsmedelssektorn behövs för att trygga den nationella motståndskraften mot störningar. Samtidigt är jordbruket sårbart för samhällsstörningar och står därmed inför många stora utmaningar för att kunna upprätthålla en produktion vid en större samhällskris. Identifierade sårbarhetsaspekter och komplexa samband gällande centrala samhällsfunktioner har ökat behovet av en diskussion kring det alltmer frekvent använda begreppet resiliens. Begreppet avser beskriva förmågan att klara plötsliga och oväntade chocker samt förmågan att kunna återhämta sig efteråt. Dock saknas idag saknas enhetliga kvanifieringsmodeller för resiliensgradering vilket försvårar utvecklingen av en enhetlig metodik för stärkande av samhällelig motståndskraft mot störningar. Inom ramen för denna studie har det skapats ett graderingssystem av resiliensaspekter, med syfte att testa en kvantifieringsmodell som verktyg för kartläggning av resiliensaspekter inom primärproduktion av livsmedel. I studien har valet fallit på att genomföra semistrukturerade intervjuer med tre REKO-ringsproducenter, vilka producerar grödor eller gårds förädladeprodukter för direktdistribution till slutkonsument, för att diskutera deras sårbarhets- och resiliesaspekter på gårdsnivå utifrån tre hypotetiska kriscenarion: elavbrott, bränslebrist och handelsblockad. Resultatet har analyserats genom en SWOT-analys, där produktionssystemens styrkor, svagheter, möjligheter och hot kartlagts. Resultatet har klassificerats vidare utifrån mätbara resiliensaspekter för upprätthållande av gårdsfunktioner vilka graderats på en 4-gradig skala. Graderingssystemet har använts som verktyg för kartläggning förmåga till upprätthållen produktionskapacitet inom primärproduktion av livsmedel under samhällsstörningar, med syfte att bidra till en syntetisering av begreppet resiliens samt bidra till den aktualiserade diskussionen om begreppets användbarhet, applicerbarhet samt kvantifierbarhet, och mer specifikt inom livsmedelsproduktion av livsmedel på gårdsnivå. I intervjustudien har framkommit att faktorer som ökar graden av resiliens på gårdsnivå är bland annat moment som kan utföras manuellt för minskat fossilberoende, samverkan med närliggande gårdar och flexibilitet i metodik samt distribution. I studien lyfts flertalet situationer där absorptionsförmåga överskrids till följd av stressfaktorer, till följd av resursbrist som konsekvens av hypotetiska störningar. I viss bemärkelse kan hävdas att medverkande respondenter i studien har en adaptiv och transformativ kapacitet gällande fortsatt produktionskapacitet och i andra fall saknas denna kapacitet, vilket indikerar att graderingsmodellen som används i studien fungerat enligt modellens syfte.