Ekot av pathos : En studie av Aristoteles känsloretorik

Sammanfattning: Med den här uppsatsen så ville jag testa om, och i så fall hur, Aristoteles teorier om pathos, det retoriska bevismedlet att övertyga med känslor, fungerar i vår moderna tid. Hur kan texter som nedtecknades för mer än två millennier sedan fortfarande ligga till grund för den retorikutbildning som praktiseras i våra skolor än idag? Så till att börja med har jag utrett Aristoteles begrepp och gjort min egen tolkning av hans arbete. Jag har vägt det och diskuterat det emot vad andra moderna forskare har sagt om termen. När jag sedan hade det klart för mig var nästa steg att se hur jag kunde använda denna kunskap för att få svar på min ursprungliga frågeställning. För att ta reda på det så använde jag en kombination av närläsning och ett studium av den retoriska situationen och försökte med de resultaten förklara hur pathos rörde sig i tre olika tal. Tack vare sina retoriska kunskaper och sin berömmelse för kända yttringar så valde jag ut Winstons Churchills tre första tal som han höll i det brittiska parlamentet, House of Commons, under sin tid som premiärminister 1940-1945. Andra världskriget rasade för fullt i Europa och mellan varje tal så händer det nya saker som Churchill måste ta hänsyn till. Olika känsloaspekter som han måste föra publiken igenom för att komma till sitt mål. Jag upptäckte under uppsatsens gång att Churchill går igenom en slags ”känslotrappa”, där han först utgår ifrån att det är rädsla som från början legat till grund för sina åhörares känslor och sedan försöker han att i olika steg föra dem till den känsla som passar hans egna syften. Jag upptäckte hur metoden kan appliceras på olika situationer och förklara hur olika känslosvängningar uppstår och förändrar åhörarnas omdömen. Metoden har sina fördelar bland annat i att den kan ge intressanta tolkningar som man kanske annars hade missat. Den har sina nackdelar bland annat i att den kan ge lite olika svar beroende på vem som använder den och hur mycket bakgrundsfakta man har gagnat sig. Sammantaget kan sägas att jag anser att jag har fått svar på varför Aristoteles teorier används än idag. Orsakerna till känslorna må ha ändrats och utvecklats sedan dess men man märker att grunderna faktiskt håller fortfarande.