Psykologisk säkerhet och kognitivt självledarskap hos undersköterskor på ålderdomshem : En kvantitativ och kvalitativ studie ur grupp- och individperspektiv

Sammanfattning: Bakgrund: Äldreomsorgen är en viktig verksamhet som hjälper gamla människor när de inte längre kan ta hand om sig själva. I denna verksamhet har undersköterskor den viktigaste rollen för att tillfredsställa omsorgstagarna. Däremot är det idag brist på undersköterskor och yrket blir mindre attraktivt på grund av bland annat stress, underbemanning, och brist på karriärmöjligheter. För att omsorgstagarna ska trivas så måste även undersköterskorna trivas på arbetsplatsen. Hög psykologisk säkerhet och ett bra kognitivt självledarskap hjälper undersköterskorna att trivas och må bra vilket även påverkar omsorgstagarna positivt.   Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur undersköterskor på ålderdomshem upplever psykologisk säkerhet och kognitivt självledarskap men även hur dessa samverkar. Detta berör både individnivå och gruppnivå. Problemformulering: Studien kommer att undersöka vilka faktorer som påverkar den psykologiska säkerheten och kognitiva självledarskap hos undersköterskor på ålderdomshem samt hur dessa samverkar. Metod: I denna uppsats har blandad metod använts för att samla in data. Varje påstående i intervjun bestod först av en kvantitativ del där respondenten skulle svara 1-5 på en skala. Detta följdes sedan upp av en kvalitativ del där respondenten fick utveckla sitt svar från skalan. Intervjun konstruerades genom att utifrån den teoretiska referensramen utforma påståenden. Respondenterna består av undersköterskor på ett ålderdomshem i Ljungby som heter Brunnsgården.  Slutsats: Den psykologiska säkerheten är hög överlag men det finns utrymme för utveckling främst i relationer mellan chefen och medarbetarna. Kognitivt självledarskap används på ett medvetet sätt av alla respondenter och det finns en samverkan mellan dessa begrepp till viss del.