Digital e-krona i ljuset av utmätning : En jämförelse med traditionella betalmetoder samt kryptovalutor

Sammanfattning: I dag har det utvecklats många olika betalmetoder och tekniken har bidragit till att många betalningar nu sker digitalt. Pengar är inte det självklara valet för betalning utan alternativ som bankkort och andra digitala alternativ har utvecklats. De digitala alternativen har också mynnat ut i nya typer av valutor såsom kryptovalutor. Sveriges riksbank undersöker därför om digitaliseringen ska tas ett steg framåt vad gäller Sveriges valuta och har därför startat en utredning angående huruvida det kan vara till fördel för Sverige att skapa en ny digital valuta, en e-krona, som ska fungera som ett komplement till pengar. Obeståndsrättsligt finner vi idag regleringar för pengar samt enkla kontofordringar, men inte vad gäller kryptovalutor. När Kronofogdemyndigheten, utför ett utmätningsbeslut kan de två första egendomslagen behandlas enligt reglerna i utsökningsbalken (1981:774), men det blir mer komplicerat när det kommer till exempelvis kryptovalutor.  Frågeställningen i denna uppsats är hur ett eventuellt införande av en digital e-krona kan påverka utmätningsförfarandet i jämförelse med flera andra betalmetoder. Uppsatsen är skriven på ett sätt som jämför de nuvarande betalmetoderna pengar, enkla kontofordringar och kryptovalutor med ett eventuellt nytt betalsätt. För att kunna jämföra e-kronan med ovan nämnda betalmetoder utförs en grundlig genomgång av Riksbankens rapport vad gäller bakgrunden till initiativet, tänkt funktion och hur Riksbanken vill utforma den nya e-kronan. De moment som lyfts fram och analyseras i uppsatsen vad gäller utmätning är förhållandet till tredje man vid utmätning av lös egendom samt säkerställandet av egendomen.  Slutsatsen lyder att e-kronor som egendom ej kan besittas och ska därmed behandlas enligt 4 kap. 17 § i utsökningsbalken. Utmätningsförfarandet kan likt för enkla kontofordringar, ske genom att Kronofogdemyndigheten delger det berörda institutet, i e-kronors fall Riksbanken, att gäldenärens bankkonto ska utmätas och att alla inkomster och utgifter tillfaller Kronofogdemyndigheten. Likaledes kan säkerställandet liknas vid det med enkla kontofordringar, där Kronofogdemyndigheten meddelar berört institut, som ovan nämnt Riksbanken, ett förbudsmeddelande skriftligen, vilket ska delges Riksbanken enligt 6 kap. 11 § utsökningsförordningen (1981:981). Dock krävs vissa ställningstaganden inom områden såsom transparens, penningtvätt och redovisningsmedel innan Riksbanken kan vidareutveckla e-kronor.