”En vingklippt ängel” : om problemen vid tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken samt förslag på hur bestämmelsen bör revideras

Sammanfattning: I denna examensuppsats har jag granskat bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken (1962:700) (BrB) samt undersökt vilket eller vilka rekvisit i lag­stift­ning­en som medför särskilda pro­blem för dess tolkning och tillämpning. Syftet med upp­satsen har varit att presentera förslag på hur problemen kan lösas genom att ta fram ett lag­förslag med de ändringar som jag anser är nöd­vän­di­ga för att få en mer lättil­lämpad lag­­stiftning. Syftet har även varit att undersöka hur dessa än­dring­ar bör göras för att säker­ställa att bestämmelsen överensstämmer med de ända­mål som Sverige åta­git genom ett antal inter­natio­n­ella instrument. Lagförslaget presenteras i en bilaga nedan (Bilaga A). Utifrån det ovan beskrivna syftet är uppsatsen upplägg enligt följande. I upp­sats­ens första kapitel presenteras en bakgrund samt en problemformulering där jag redogjort kort för bestämmelsen om människo­handel i 4 kap. 1 a § BrB samt för de problem som tidi­gare uppmärksammats vad gäller tolkningen och tillämpningen av be­stäm­melsen. Det handlar om lagstiftningens utformning och hur den bidrar till att be­stäm­melsen är så pass svårtillämpad att det finns en risk att den inte lever upp till de ändamål som kom­mer till uttryck i de inter­na­tion­ella instrument som Sverige å­ta­git. Det kan även medföra att lag­stiftningen uppfattas i termer av ”en vingklippt ängel”, vilket innebär att lag­stif­ta­rens ambitioner om att kunna bekämpa män­nisko­handel på ett effektivt sätt inte kan till­godo­ses till följd av de brister som den nuvarande utformningen bidrar till. Utöver detta pre­sen­teras även metodvalet för uppsatsen som är en rättsdogmatisk metod utifrån ett straff­­­rättsligt perspektiv. I kapitlet har jag även redogjort för de avgränsningar som gjorts för upp­sats­ens fram­ställning samt presenterat en disposition för de övriga kapitlen i uppsatsen. I uppsatsen andra kapitel följer en redogörelse för människohandelns utbredning både inom Sverige samt på ett globalt plan, där fokus varit riktat mot att visa på de kännetecken som är typiska för människohandelsbrott. Av det material som redovisats i kapitlet framgår att människohandel är en omfattande brottslighet som tar sig uttryck på många olika sätt. Det som är gemensamt för alla former av människo­handel är att det är fråga om brottsoffer som på något sätt tvingats in en form av exploaterande, vilket kan innebära allt från att prostitution, tvångsarbete, kriminalitet eller tiggeri. I uppsatsen tredje kapitel redovisas gällande rätt i förhållande till bestämmelsen i 4 kap. 1 a § BrB med fokus på såväl internationell som nationell rätt. Det internationella instrument som är centralt för hur en nationell bestämmelse mot människohandel bör utformas är det s.k. Palermo­­proto­kollet, av vilket det bl.a. framgår vilken definition av människohandel samt vilka ändamål som ska gälla för utformningen av en nationell lagstiftning. Utöver de internationella instrument som presenterats i kapitlet har jag även redogjort för den svenska bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § BrB samt för de tre momenten om handelsåtgärder, otillbörliga medel och exploa­te­rings­syfte som utgör huvud­re­kvi­si­t­en i lagstiftningen. I kapitlet har jag också redo­gjort för de bestämmelser som är näraliggande 4 kap. 1 a § BrB, bl.a. om koppleri­ i 6 kap. 12 § BrB samt om människo­smuggling i 20 kap. 8-9 §§ ut­län­nings­lagen (2005:716) (UtlL). I uppsatsen fjärde kapitel följer en redogörelse för tolkningen och tillämpningen av 4 kap. 1 a § BrB, där jag granskat ett urval av de rättsfall som tillkommit efter att bestäm­mel­s­en om människohandel i 4 kap. 1 a § BrB revideras 2010. Syftet med detta är att under­­söka vilket eller vilka rekvisit i lagstiftningen som innebär svårigheter för tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen. Utifrån detta material har det varit möj­ligt att dra vissa slutsatser som sedan kommit att utgöra underlag för diskussionsdelen i det nästkommande kapitlet. Slutligen i uppsatsen femte kapitel förs en diskussion utifrån det material som pre­sen­terats i de övriga kapitlen. En sammanfattning av diskussionsdelen är att jag funnit att en särskild översyn krävs för två av de tre momenten. Det handlar om re­kvi­si­t­et om otillbörliga medel samt det s.k. exploateringssyftet. Utifrån detta har jag sedan fört en diskussion om vilka ändringar som jag anser är nödvändiga samt hur dessa bör göras för att de ovan nämnda ändamålen ska efterlevas på ett adekvat sätt. Mitt förslag är att re­kvi­sitet om de otillbörliga medlen bör förtydligas och att det därmed är en god idé att an­passa rekvisitet ytterligare efter Palermoprotokollets definition av vad som ut­gör ett sådant medel. Utöver detta anser jag även att exploateringssyftet bör revideras genom att låta införa ett generellt uppsåtsrekvisit i lagstiftningen. Syftet med detta är att under­lät­ta för uppsåtsbedömningen vid prövningen av 4 kap. 1 a § BrB. Kapitlet avslutas sedan med övriga kommentarer som jag ansett vara relevanta för diskussionsdelen.