Är mjölkprover en alternativ provtagningsmetod för diagnostik av lentivirus hos små idisslare?

Detta är en Master-uppsats från SLU/Dept. of Clinical Sciences

Sammanfattning: Lentivirus hos små idisslare (engelska: small ruminant lentivirus; SRLV) innefattar två olika virus: visna-maedivirus (VMV) och kaprin artrit encefalitvirus (CAEV). Dessa två virus orsakar kroniska infektioner hos små idisslare som slutligen leder till döden. I dagsläget finns varken behandling eller vaccin för att skydda djuren, utan i stället finns kontrollprogram i ett flertal länder för att motverka att sjukdomen etablerar sig i får- och getpopulationen. I Sverige bygger kontrollprogrammet på insamling av individuella serumprover. Syftet med denna studie var att undersöka om mjölkprover kan fungera som ett alternativt provtagningsmedium i kontrollprogrammet. I studien undersöktes även om antikroppsnivåer i mjölk varierar beroende på laktationsstadium, om pooler av mjölkprover kan användas i analysen och om frysning påverkar den serologiska analysen av mjölkprover, samt jämförelsen mellan två olika ELISA-kit på mjölk. I studien deltog 117 får och 17 getter provtagna för mjölk och serum och 54 får endast provtagna för serum. Samtliga prover analyserades med ID Screen ELISA. Gård & Djurhälsan startade ett projekt där fårbesättningar som inte var anslutna till kontrollprogrammet fick skicka in mjölkprover för att utvärdera möjligheten att analysera antikroppar mot VMV i mjölk. Mjölkprovspositiva får från Gård & Djurhälsans projekt testades på nytt senare i laktationen. Tre positiva getmjölkprover poolades också i olika spädningsserier för att undersöka detektionsgränsen för SRLV-antikroppar. I studien analyserades 88 getmjölkprover från ett tidigare examensarbete med samma metod (Elitest ELISA) för att undersöka hur frysning påverkar analysen av mjölkproverna. Samma prover analyserades sedan med ID Screen som en jämförelse mellan ID Screen och Elitest. Då ID Screen användes som analysmetod erhöll de parade serum- och mjölkproverna från fåren och getterna en god överensstämmelse. Detta resulterade i en sensitivitet på 93,3 % och en specificitet på 100 % för getmjölk jämfört med serum. Samtliga av fåren var negativa för VMV-antikroppar vid den andra provtagningen och erhöll en specificitet på 100 %. Detta tyder på att mjölk kan vara ett lämpligt provtagningsmedium i kontrollprogrammet men att det krävs fler studier där VMV-positiva får och fler getter inkluderas. Huruvida antikroppsnivån varierade i mjölkprover hos får utifrån laktationsstadium gick inte att besvara då samtliga prover var negativa vid den andra provtagningen. Resultatet pekar mot att det kan vara en fördel att följa upp positiva mjölkprover som erhållits tidigt i laktationen med en provtagning senare i laktationen för att undvika falskt positiva provsvar. Poolning av mjölkprover kan eventuellt bli aktuellt i framtiden då ett getmjölkprov kunde spädas så mycket som 1:128. Det behövs dock fler studier för att se hur detta skulle kunna utnyttjas praktiskt. Ytterligare slutsatser som kunde dras var att fyra års frysning av mjölkprover påverkade den serologiska analysen då Elitest användes, då färre positiva prov upptäcktes av Elitest 2022 jämfört med 2018. ID Screen lyckades detektera alla tidigare positiva mjölkprover och anses därmed vara en bättre analysmetod än Elitest.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)