Slutet för EU-interna investeringstvister? - En utredning av rättsläget efter EU-domstolens dom C-284/16 Achmea

Sammanfattning: År 2018 meddelade EU-domstolen förhandsavgörandet C-284/16 Achmea som kom att göra investeringstvister mellan en investerare från en EU-medlemsstat mot en annan EU-medlemsstat osäker. I domslutet konstate-rade EU-domstolen att artiklarna 267 och 344 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgjorde hinder mot en sådan skiljeklausul som fanns i ett bilateralt investeringsavtal mellan Slovakien och Nederländerna. Denna skiljeklausul föreskrev att en investerare från den ena staten får inleda ett skiljeförfarande mot den andra staten som var part till avtalet. Även om det var tydligt att EU-domstolen tog ställning mot EU-interna investeringstvis-ter, var det inte helt tydligt vad de principer EU-domstolen uttryckte innebar för den processuella regleringen av skiljeförfaranden, eller vilka omständig-heter som var avgörande för domstolens slutsatser. Med fokus på Sverige som skiljedomssäte utreder uppsatsen rättsläget för EU-interna investeringstvister efter EU-domstolens dom Achmea. Uppsat-sen behandlar frågeställningar som huruvida EU-domstolens principer i Achmea endast gäller skiljeklausuler i EU-interna BITs med samma lydelse som den i domen, eller även andra EU-interna investeringstvister. Uppsat-sen fokuserar också på vilken betydelse Achmea har i ett processuellt hän-seende inom ramen för skiljeförfaranden i Sverige. För att undersöka dessa frågeställningar används den rättsdogmatiska meto-den samt EU-rättslig metod. Juridiskt material som lagstiftning, förarbeten, prejudikat och rättspraxis, generaladvokatens yttrande, det meddelande och de deklarationer EU-kommissionen och medlemsstaterna publicerat samt doktrin har därför granskats. Uppsatsen kommer fram till att Achmea tar sikte på själva skiljeavtalet i investeringsavtal, och inte på att frågorna som prövas i sådana förfaranden strider mot ordre public eller inte är skiljedomsmässiga. Utifrån EU-domstolens tidigare praxis går det att utläsa att svenska processuella regler därmed är fortsatt tillämpliga. Gällande vilka investeringstvister som preju-dikatet blir tillämpligt på konstateras det att den träffar samtliga EU-interna BITs, inklusive dem som inte har en lagvalsklausul som föreskriver att EU-rätt ska tillämpas i förfarandet. Även om många av de omständigheter som förelåg i Achmea även föreligger i ett EU-internt ECT-förfarande, går det inte att med säkerhet säga att även dessa skiljeförfaranden omfattas av pre-judikatet. Vissa delar av EU-domstolens resonemang är inte direkt tillämp-ligt på ECT-förfaranden. För att dra slutsatsen att EU-rätten utgör hinder mot skiljeklausulen i ECT krävs ett förtydligande från EU-domstolen.