BEDEUTUNGSMÖGLICHKEITEN VON ABRAXAS IN HERMANN HESSES 'DEMIAN'

Sammanfattning: Hermann Hesse fick med utvecklingsromanen Demian sitt litterära genombrott. I romanen spelar guden Abraxas en viktig roll. Abraxas har ett tupphuvud, kropp och armar från en människa och ormar istället för ben. Gudens lära inspirerar romanens protagonist att lära känna sig själv och påbörja en psykisk mognadsprocess. Denna mognadsprocess kallades av C.G. Jung för individuation och hans teorier om det mänskliga psyket påverkade sannolikt Hesses arbete med Demian. Syftet med denna uppsats är att undersöka olika möjligheter för betydelsen av Abraxas i Demian. En förståelse för Abraxas betydelse i Demian skulle kunna innebära att inflytandet av Jungs teorier på verket understryks. Analysen i denna uppsats visar att Abraxas förkroppsligar en sammansmältning av gott och ont, av Gud och Satan. Han är himlens och helvetets gud och de med honom associerade idéerna kan förstås som en kritik av kristendomen. Därutöver kan Abraxas även förstås som en symbol för individuationen. I detta arbete föreslås även ytterligare en tolkning av Abraxas, nämligen som symbol för verkande. Abraxas symboliserar alltså drivkraften att påbörja och genomföra individuationsprocessen. Denna nya tolkning av Abraxas som symbol för verkande och drivkraft förklarar också att romanens huvudperson orkar genomföra individuationen. Att stå öga mot öga med de egna svagheterna och att erkänna de egna dunkla begären är psykiskt påfrestande och vore inte möjligt utan egen drivkraft, vilken i Demian symboliseras av Abraxas. Dessa resultat understryker betydelsen av Jungs teorier för verket.