Kartläggning av styrketräningsdosering vid behandling av patienter med kronisk ospecifik ländryggssmärta : En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Ländryggssmärta är en av de vanligaste typerna av muskuloskeletal smärta och den ledande formen av nedsatt funktion världen över. Styrketräning (ST) är en av de vanligaste formerna av konservativ behandling vid kronisk ospecifik ländryggssmärta (CNSLBP). Det saknas rekommendationer för dosering av ST och effekten av olika doseringar är oklar. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att kartlägga rapporterade träningsdoseringar vid CNSLBP samt att jämföra effekten av olika doseringar. Metod: En systematisk granskning av randomiserade kontrollerade studier publicerade de fem senaste åren genomfördes efter sökningar i databaserna MEDLINE, CINAHL och PEDro. En kvalitetsbedömning av studierna genomfördes och träningsdosering av styrketräning som behandling vid CNSLBP kartlades och kategoriserades. I inkluderade studier där liknande träningsupplägg med olika dosering jämförts, utvärderades doseringarnas effekt avseende smärtintensitet och funktion. Resultat: Totalt inkluderades sex artiklar. Risken för systematiska fel bedömdes som genomgående låg till medelhög. Träningsdoseringarna kategoriserades som moderata till medelhöga. Enbart en av de sex inkluderade studierna jämförde olika träningsdosering där komponenten intensitet varierats i två grupper. Högintensiv styrketräning uppvisade signifikanta förbättringar avseende funktion och små ickesignifikanta förbättringar avseende smärtintensitet jämfört med den medelintensiva träningsgruppen. Slutsats: Den här litteraturstudien visade att få studier anger träningsdosering av styrketräning som behandling för patienter med CNSLBP. De kartlagda träningsdoseringarna var moderata till medelhöga och liknar doseringarna som rekommenderas för motionärer. Inga slutsatser kunde dras avseende doseringarnas effekt. Framtida kliniska studier med träning som intervention bör definiera styrketräningsdosering vilket anses relevant för såväl forskare som fysioterapeuter i praktiken.