Vad är det som låter? : Observationsstudie av sjuksköterskors förhållningssätt till ljud på en pediatrisk intensivvårdsavdelning

Sammanfattning: Ljudnivåerna inom intensivvården är ett välbeforskat fenomen, forskare konstaterar att ljudnivåerna på intensivvårdsavdelningar ständigt överstiger internationella och nationella rekommendationer. Vårdpersonal på barnintensivvårdsavdelningar spenderar arbetsdagen i en högteknologisk miljö omgivna av flertalet ljudkällor av olika slag. Hur de förhåller sig till dessa ljudkällor är beroende av deras individuella kunskap och medvetenhet om hur ljud kan påverka barn negativt. Även avdelningens caring culture påverkar; om det finns en gemensam attityd gällande ljudkällorna och dess påverkan. För ett kritiskt sjukt barn som kommer till sjukhuset är detta i de flesta fall en ny upplevelse vilket i sig innebär ett ökat stresspåslag. Såväl miljön i sig som de höga ljudnivåerna kan bidra till förlängd återhämtning och försenat tillfrisknande. Föreliggande studie ämnar undersöka sjuksköterskornas förhållningssätt till tre ljudkällor på vårdsalarna som bidrar till höga ljudnivåer; larm, dörrar som öppnas och samtal. Det teoretiska perspektivet i studien tar sin utgångspunkt i studier om caring culture. Ickedeltagande semistrukturerade observationer genomfördes på en pediatrisk intensivvårdsavdelning i en av Sveriges storstadsregioner under vintern 2014-2015. Resultaten visar att höga ljudnivåer är ett förbisett fenomen i vårdmiljön och har fått stå tillbaka för andra prioriteringar i sjuksköterskans arbete. Det är tydligt att det inte är en brist på omsorg utan att avdelningens caring culture har andra prioriteringar vilket dock resulterat i att höga ljudnivåer blir en del av vårdmiljön.