Undervisning i skymundan : En forskningsöversikt över samhällskunskapsundervisningen inom särskoleverksamheten

Sammanfattning: Särskolan skrevs in i skollagen 1985 och har sedan dess varit en skolform för elever med intellektuella funktionsnedsättningar som inte anses kunna följa den ordinarie undervisningen. Sedan särskolans införande har verksamheten utvecklats till att närma sig den ordinarie skolverksamheten. Syftet med forskningsöversikten är att undersöka hur tidigare forskning beskriver hur samhällskunskapsämnet kommer till uttryck inom särskolan, samt vilka utmaningar lärare inom särskolan ställs inför i det kunskapsutvecklande arbetet. Nationella och internationella vetenskapliga publikationer som behandlar särskoleverksamheten och dess undervisning och utmaningarna med denna har valts ut och analyserats. I studiens resultat framkommer att samhällskunskapsämnet inte har någon egen särställning, utan genomsyrar hela undervisningen inom särskolan. Svårigheter som kan uppstå för lärare inom särskolan är att de saknar redskap för- och kunskap om att tillämpa styrdokumenten i praktiken. Vidare klargörs att lärare anser sig sakna viktig kunskap om och behövliga redskap för att tillämpa den likvärdiga bedömning och betygsättning som förväntas av dem. Resultatet visar också på en oenighet om vilket fokus och uppdrag särskoleverksamheten har och bör ha. Sammanfattningsvis har elevernas kunskapsutveckling fått högre prioritet och är ett kontinuerligt samtalsämne inom särskoleverksamheten. Dock redovisas och diskuteras också en oenighet om i vilken utsträckning kunskaps- eller omsorg och forstansperspektivet ska vara mest framträdande inom verksamheten. Samt frågan om samhällskunskapsämnet bör vara ett tydligt eget ämne eller om det bör genomsyra hela undervisningen inom särskolan.