Autonomi vid omvårdnad är inte alltid verkligheten för patienterna - En litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Sjuksköterskans uppgift i hälso- och sjukvården är att värna om patientens styrkor i omvårdnaden. Personcentrerad omvårdnad innebär att ett holistiskt synsätt och förhållningssätt till patienten praktiseras i omvårdnaden. Orems egenvårdsteori innebär att patientens hälsa främjas av att bedriva egenvård. Autonomi innebär självständighet och självbestämmande. Patientautonomi försummas inom omvårdnaden och det är därför väsentligt att undersöka patientens uppfattning av autonomins betydelse. Syfte: Att beskriva äldre och medelålders patienters upplevelse av autonomins betydelse vid omvårdnad. Metod: En litteraturöversikt där (n=16) kvalitativa artiklar söktes i databaserna PubMed och CINAHL. Analysen har skett genom att hitta teman och subteman utifrån likheter/skillnader i artiklarnas resultat. Resultat: Äldre och medelålders patienter upplevde att autonomi vid omvårdnad påverkade deras värdighet och identitet. Dessa påverkade patienternas välbefinnande och livskvalitet. Sjuksköterskan hade en betydande roll för möjligheten till autonomi, där tidsbrist, respekt för patienten och egna attityder kunde påverka autonomin. Majoriteten av patienterna upplevde inte autonomi vid omvårdnad. Konklusion: Både sjuksköterskan och patienten upplever att patientautonomi försummas vid omvårdnad vilket påverkar patientens välbefinnande och livskvalitet negativt. Tidigare forskning i ämnet är begränsat och det behövs vidare forskning kring ämnet.