”Jag förstår mer hur detta med kolonialism är så djupt rotat i oss.” : Det medvetandegörande litteratursamtalet som transformativt lärande

Sammanfattning: Den här uppsatsen handlar om hur samtal om litteratur i skolan kan vara en del av ett lärande som gynnar fördjupad förståelse av erfarenheter av exempelvis rasism, diskriminering och de maktstrukturer som upprätthålls av dessa. Skolan framhävs i Läroplanen för gymnasieskolan (Skolverket 2011a) som en viktig mötesplats för att tillvarata kulturell mångfald, där ovan nämnda erfarenheter kan vara en pusselbit för en lyhörd samexistens i samhället. Syftet med studien är att vinna kunskap om hur gruppsamtal om skönlitteratur med postkolonial inramning kan bidra till ett transformativt lärande. Den postkoloniala inramningen består av dels en roman med sådan tematik, dels en teoretisk fond mot vilken eleverna i studien kan få hjälp att förstå de situationer och maktstrukturer som skildras i romanen. Ett transformativt lärande har som mål att nå ett medvetandegörande hos individen i form av nya insikter och vidgade referensramar. I sin tur har detta medvetandegörande potential att omvandlas till förändring i social bemärkelse. Det transformativa lärandet utgör också den teoretiska ramen för analysen. Som metod har använts kvalitativ analys av inspelade gruppsamtal och individuella skriftliga reflektioner, där en metareflektion över samtalen efterfrågas. Resultatet visar tecken på att ett transformativt lärande kommer till stånd genom att eleverna reagerar på situationer i romanen, där vissa elever kan identifiera sig med eller känna igen sig i situationen, medan andra får ny kunskap om andras situation, både medelst romanen och klasskamraternas utsagor om liknande erfarenheter. De postkoloniala tolkningsramarna hjälper dem att förstå andras erfarenheter och reaktioner, men också att se de egna erfarenheterna i ett nytt ljus. Samtalen rör sig ofta kring samhälleliga fenomen och hierarkiska strukturer och även här kan det teoretiska perspektivet bidra med förklaringar. I gruppsamtalen byggs gemensam förståelse, då eleverna kopplar samman händelser från romanen med gruppens likartade erfarenheter och med postkolonial teori liksom reflektion över politiska och kulturella system. Gruppens heterogenitet får stor betydelse för elevernas kritiska reflektion över de föreställningar de har om andra och om sig själva, vilket i sin tur bidrar till omformandet av referensramar, som är en del av det transformativa lärandet. Grupperna verkar överens om att samhället bär på brister och att något behöver förändras. En del ser sin egen roll i de maktstrukturer som diskuteras och i vissa fall uttrycks också en vilja att förändra sitt eget beteende som ett led i en samhällelig utveckling. Därmed visas tecken på transformativt lärande, både i form av medvetandegörande hos individen och i form av ansatser till social förändring. Däremot kan vi inte följa eleverna över tid för att se om det ändrade tankesättet bär frukt också i handling. Den skriftliga reflektionen bekräftar det som samtalen ger, men här lyfter eleverna särskilt fram gruppens betydelse för att nå insikt, samtidigt som det finns de som inte menar sig ha fått nya insikter. Det gemensamma meningsbyggandet torde emellertid ha gjort att många av eleverna fått ny förståelse för varför maktrelationer som bygger på kultur/etnicitet finns och hur de verkar.