Vattenskydd och markanvändning : Hanteringen av ersättningar till markägare och verksamhetsutövare vid två svenska vattentäkter

Sammanfattning: I denna fallstudie har Flästa vattentäkt i Bollnäs kommun samt Ljung vattentäkt i Linköpings kommun studerats. Det som studerats är hur myndigheterna i dessa två fall hanterat frågor kring ersättningar till markägare samt arrendatorer och andra nyttjanderättsinnehavare i samband med att vattenskyddsområdet inrättats. Studien är genomförd som en fallstudie där strukturerade analyser gjorts av utvalda dokument. En ansats har också gjort att relatera det studerade problemet till Ulrich Becks teorier om risksamhället. Studien är avgränsad till att enbart studera hur ersättningar till jordbruket hanterats. Andra typer av verksamheter inom de berörda områdena har inte studerats. Det svenska jordbruket är något vi är stolta över, likaså vårt rena dricksvatten. Tyvärr genererar delar av jordbruket en del oönskade effekter. Som exempel kan nämnas övergödning och bekämpningsmedelsrester. Målet med EU:s ramdirektiv för vatten är att alla vatten ska uppnå god status till 2015.  För att uppnå detta inrättas vattenskyddsområden för att skydda de vatten som nyttjas eller kan komma att nyttjas som vattentäkt. Eftersom hela tillrinningsområdet bör innefattas i vattenskyddsområden när dessa inrättas berörs ofta stora markområden av de nya skyddsföreskrifterna. Dessa markområden används idag för andra ändamål, till exempel jordbruk. Då ett vattenskyddsområde inrättas förändras förutsättningarna för jordbruket i det berörda området. Exempelvis kan bekämpningsmedelsanvändningen i de flesta fall inte fortsätta på samma sätt som förut och ibland läggs också förbud eller restriktioner på att använda växtnäringsämnen i området. Både vattenförsörjning med vatten av god kvalitet och produkter från jordbruket är viktiga för landet. Jordbruk och vattenskydd har här till viss del skilda intressen inom samma markområden. Av slutsatserna framgår att ersättningen till markanvändare i samband med inrättande av vattenskyddsområden kan hanteras på olika sätt beroende på i vilket lagrum beslutsfattarna tar sin utgångspunkt. De båda kommunerna har hanterat detta på olika sätt. Utfallet är att i Bollnäs fick markägare och brukare ersättning för värdeminskning på marken eller ersättning för produktionsbortfall medan detta inte är aktuellt för lantbruket i Linköping. Att det saknas en reservvattentäkt i Bollnäs kommun är sannolikt en av de största anledningarna till att kommunen valt att helt förbjuda kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområdet. För Linköpings kommun finns ytterligare en vattentäkt vilket minskar sårbarheten. Studien visar också på att vi till viss del lever i den typ av risksamhälle som Beck talar om i sin teori. Men också att vi delvis fortfarande befinner oss i gränslandet mellan det klassiska industrisamhället och risksamhället.