Sjuksköterskans erfarenhet av icke-verbal kommunikation : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Icke –verbal kommunikation är en gemensam benämning för ordlöst informationsutbyte mellan två eller flera personer. I stället för att samtala med ord användskroppsspråk i form av gester, ansiktsuttryck, ögonkontakt, beröring, tonfall och att i tystnad lyssna. Forskningsresultat finns som visar, att icke –verbal kommunikation är bästa möjligheten att nå kommunikativt resultat medpatienter som av skilda skäl inte till fullo kan uttrycka sig verbalt, t.ex. vid afasi som komplikation till stroke och vid demenssjukdom. En annan grupp där icke –verbal kommunikation har stor användbarhet är till patienter från andra kulturer, då ingetgemensamt språkfinns. Icke –verbal kommunikation fordrar empati, ömsesidigt förtroende mellan sjuksköterska och patient och tid för att fungera optimalt, sjuksköterskan måste vara uppmärksam, delta aktivt och med intresse. Sjuksköterskor uttrycker, att icke –verbal kommunikation ärett problem och att de behöver mer erfarenhet av att använda icke –verbal kommunikation. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av icke – verbal kommunikation. Metod: Uppsatsen baseras på litteraturstudie omfattande tio vetenskapliga artiklar varifrån två huvudkategorier och fyra subkategorier kunde identifieras vara särskilt viktiga för studiens syfte. Resultat:Två huvudkategorier och fyra subkategorier identifierades. Den första huvudkategorin visar vad som underlättar sjuksköterskors icke – verbala kommunikation och har subkategorin; Sjuksköterskors positiva känslor påverkar den icke – verbala kommunikationen. Den andra huvudkategorin visar vad som försvårar sjuksköterskors icke – verbala kommunikation och har subkategorierna; Sjuksköterskors negativa känslor påverkar den icke – verbala kommunikationen, tidsbrist ett hinder för sjuksköterskors icke – verbala kommunikation och sjuksköterskors erfarenhet av icke – verbal kommunikation vid tekniskt avancerad vård. Resultatet av studien visar att icke – verbal kommunikation upplevs som en resurs, även i så svåra och medicintekniskt komplicerade vårdsituationer som respiratorvård. Diskussion: Relationen mellan sjuksköterska och patient, en människa till människa relation, är på många sätt komplicerad enligt omvårdnadsforskaren Joyce Travelbee. Att lära känna och förstå varandras identiteter, nå ett tillstånd med konsensus, är en process som tar tid. I varierande omfattning saknar sjuksköterskor förmåga och erfarenhet av att kommunicera icke – verbalt. Fungerande icke – verbal kommunikation ger sjuksköterskorna känslor av både tillfredsställelse och lycka i arbetet.