Den Politiska Synen på de Politiskt Tillsatta Nämndemännen i Sverige

Sammanfattning:  Lekmän i domstol som utnämns efter politisk tillhörighet är en förekommande företeelse inom moderna rättsstater. Detta i Sveriges fall, anrika system och individerna vars uppdrag är att agera folkliga representanter inom rättsväsendet kommer sporadiskt under kritik. Detta på grund av utslag i olika domar och kritik kommer både från medialt och politiskt håll. Uppsatsen här har som syfte att analysera hur detta omtalas från politiskt håll via deras kanaler, samt hur deras åsikter kan förklaras med hjälp av representationsteoretiska begrepp. Uppsatsen besvarar dessa frågor genom att använda sig av kvantitativ analysmetoder genom att sammanställa data från samtliga motioner som omnämner politiskt tillsatta nämndemän, detta för att bilda en generell uppfattning vad rådande åsikter är från politiskt håll. Därefter lyfts samtliga motioner som har en signifikans och får sitt textinnehåll kvalitativt analyserat för att besvara vad som kan vara skäl för rådande åsikter. Här kategoriseras motionerna utifrån Hanna Pitkins representationsteorier för att avgöra vad för typ av representativa brister som uppmärksammas inom motionerna. Resultatet påvisar att diskursen bland riksdagsmän lutar mot en överhängande andel negativa motioner från politiskt håll mot det rådande systemet med politiskt tillsatta nämndemän. De upplevda representativa brister som är påfallande i motionerna är ansvarsutkrävande, deskriptiva samt symbolisk representation medan de fåtal positiva som omnämns omfattar symbolisk och deskriptiv representation. Trots denna överhängande negativa diskurs råder det inte någon särskilt omfattande diskussion för att lyfta ett positivt perspektiv kring detta utan utredningarna påtalar vissa brister och positiva aspekter medan den överhängande mängd negativa motioner påtalar andra typer av representativa brister. Detta kan vara en grund till att diskursen har kvarstått då det inte precis har skett varken några reformer rådande uppdragets grund eller att motargument och diskussioner presenterats för att motverka att diskursen ter sig som den gör.