Illegal handel med utrotningshotade djur- och växtarter

Sammanfattning: Illegal handel med utrotningshotade djur och växter beräknas vara den gränsöverskridande brottslighet i världen som omsätter mest pengar efter narkotika- och vapenhandeln. Inte sällan är det internationellt sett en brottslighet som sker i organiserad form. Handeln är mångfacetterad då den inbegriper allt från levande djur och växter till en rad olika produkter som härrör från dessa arter, såsom livsmedel, läderprodukter, musikinstrument, turistsouvenirer, mediciner etc. EU utmärker sig tillsammans med Japan och USA som de tre dominerande marknaderna i världen. I Sverige tar sig denna brottslighet främst uttryck i form av illegal handel med nordiska rovdjur och fåglar samt införsel av reptiler. Huvudsyftet med detta arbete är att ge en översiktlig redogörelse av den illegala handeln med djur och växter i Sverige - aktuell brottslighet, tillämplig lagstiftning, de brottsbekämpande aktörerna och senare års domstolspraxis. För att bekämpa denna handel finns sedan 1975 en internationell konvention, CITES, som förpliktar medlemsstaterna att införa nationell lagstiftning som reglerar internationell handel med de djur- och växtarter som finns upptagna i någon av konventionens Appendix. I Sverige är idag CITES implementerat genom förordning (EG) nr. 338/97, som utvidgat regleringen till att avse även handeln inom gemenskapen. Det finns även andra internationella konventioner och EG-lagstiftning som berör handeln med skyddade djur- och växtarter. Den nationella svenska lagstiftningen på området finns dels i MB och artskyddsförordningen, dels i jakt- och fiskelagstiftningen. Lagstiftningen har tidigare varit behäftad med brister, men anses nu, visserligen svåröverskådlig och otillgänglig, i stort sett ändamålsenlig. Ett frågetecken kan dock sättas när det gäller lagregleringen om straff för brott mot EG:s CITES-förordning. I Sverige består den brottsbekämpande kedjan av ett flertal aktörer, såväl myndigheter som ideella organisationer. Generellt sett är bekämpningen av denna brottslighet i tider av bristande resurser lågprioriterad till förmån för ''tyngre'' brottslighet. Inte desto mindre har regeringen fastslagit att miljöbrott, till vilka även den illegala handeln med djur och växter hör, ska vara en prioriterad verksamhet. Men även inom miljöbrotten måste en prioritering ske och då bedöms denna handel inte tillhöra de grövre brotten. Domstolspraxis i Sverige när det gäller påföljder för illegal handel med djur och växter visar att domstolarna inte betraktar detta som ett särskilt allvarligt brott. Normalstraffet är 30-60 dagsböter för privat försäljning av enstaka exemplar. En skärpande trend kan dock skönjas. Ur straffteoretisk synpunkt kan sägas att den låga sanktionssannolikheten och den låga sanktionssträngheten gör att straffets allmänpreventiva funktion kan ifrågasättas vid denna typ av brottslighet i Sverige. Den hittills avslöjade brottsligheten i Sverige kan inte anses uppfylla de olika definitionerna av ''organiserad brottslighet'', som tagits fram inom FN, EU och av RÅ, främst p.g.a. att kravet på kriminalitetens allvarlighet inte uppfyllts. Detta innebär dock inte att sådan ''organiserad brottslighet'' inte kan förekomma i Sverige. Handeln med utrotningshotade djur- och växtarter är ett av flera hot mot många arters framtida existens. En arts definitiva utrotning skapar obalans i jordens ekosystem, vilket i sin tur kan få konsekvenser som vi idag inte kan överblicka.