Verkliga fiktiva linjer : en studie av olika kartor

Sammanfattning: Det här arbetet handlar om kartor: vad de består av, hur människors upplevelser av landskapet kan återges i kartor och vad de kan användas till inom landskapsarkitekturen. Arbetet kommer att behandla ett par specifika karttyper: isokronkartor, isogröna kartor, koropletkartor, densitetsutjämnande kartor, en vinklad perspektivkarta, iknografiska kartor och kognitiva kartor. En del av kartorna syftar till att visa något med en indirekt koppling till landskapet, till exempel restider, avgasutsläpp, befolkningsmängd eller människors kontaktnät. Resterande kartor visar i första hand något med en direkt koppling till landskapet, till exempel byggnader, fält och sjöar. Isokronkartor är speciellt lämpade för att visa människors uppfattning av distans. I dessa kartor motsvarar avstånden i kartan restider från en viss utgångspunkt, istället för geografiska avstånd på platsen. I isogröna kartor motsvarar avstånden i kartan istället koldioxidutsläpp. Sådana kartor skulle kunna säga någonting om luftkvalitén i en stad och möjliggöra jämförelser med t.ex. andra städer. Det skulle kunna användas av landskapsarkitekter som ett hjälpmedel för att bättre förmedla betydelsen av olika miljöinsatser. I koropletkartor kan färgläggning av kartans symboler göras så att det säger någonting om exempelvis restid eller hur tätt befolkad en plats upplevs vara, samtidigt som proportionerna på den verkliga platsen bevaras och också förmedlas i kartan. Fördelen för en landskapsarkitekt att använda en koropletkarta är att den är geografiskt skalenlig, vilket gör det lättare att få en överblick över platsen. I densitetsutjämnande kartor motsvarar ytsymbolernas areor någonting annat än ytorna på platsen. Dessa kan användas för att förmedla andra förbindelser i landskapet, såsom vart människor från ett visst område i första hand väljer att flytta inom en kommun. Som landskapsarkitekt skulle det vara användbart att känna till vid planeringen av framtida levnadsmiljöer. Vinklade perspektivkartor och iknografiska kartor ger tillsammans två olika bilder av hur platser kan upplevas. I en vinklad perspektivkarta kan just vinkeln som landskapet granskas ur väljas med omsorg av landskapsarkitekten. Iknografiska kartor lämpar sig däremot bättre om det är viktigt för landskapsarkitekten att kunna använda kartan för att granska platsen från flera olika håll. Kognitiva kartor kan sägas vara mentala kartor av en plats. Landskapsarkitekter kan använda dessa kartor för att ta reda på hur människor upplever en specifik plats. Sedan kan en karta aldrig förmedla allt som finns att veta om en plats. Istället för att landskapsarkitekten då ska begränsa sig själv till en enda karta som förmedlar ett eller ett par perspektiv som platsen kan granskas ur, kan flera kartor användas till samma projekt.