Konflikt och förändring i svensk arbetskraftsinvandringspolitisk debatt 2008–2018

Sammanfattning: Sveriges migrationspolitik och debatten om den har genomgått betydande förändringar under de tio år som följt reformen av systemet 2008. Den här uppsatsen tittar på debatten i riksdagen om arbetskraftsinvandring från 2008 till 2018 och svarar på två frågor. 1. Hur ser konfliktlinjerna ut i svensk arbets- kraftsinvandringspolitisk debatt? 2. Hur har partiernas arbetskraftsinvandringspolitiska argumentation förändrats över tid? För att svara på frågorna konstrueras typargument utifrån en tvådimensionell skala över migrationspolitik med en materiell och en immateriell axel, samt tidigare erfarenheter av hur partier argumenterat för mer öppen respektive restriktiv politik. Inläggen i debatterna kodas sedan utifrån vilka av typargumenten som används. De svenska partierna går att dela in i två grupper: fem partier som är konsekvent för en mer öppen arbetskraftsinvandringspolitik – M, C, KD, FP och MP – och tre partier som är konsekvent för en mer restriktiv politik – S, V och SD. Den tvådimensionella modellen av migrationspolitisk konflikt är dåligt lämpad för att beskriva konflikten mellan dessa kluster. Bland de öppna använder Allianspartierna och i synnerhet M en mer materiell argumentation medan MP använder en mer immateriell argumentation. Bland de restriktiva använder S och V nästan uteslutande hänvisningar till att arbetskraftsinvandringen riskerar att pressa löner och villkor på den svenska arbetsmarknaden, medan SD också hänvisar till andra argument. Nästan ingen argumentation för mer restriktiv politik är immateriell. Över tid har argumentationen för en mer öppen arbetskraftsinvandring förändrats signifikant i riktning mot mer materiella och mindre immateriella argument, medan den restriktiva argumentationen har varit oförändrad. Troligen finns ett samband med den migrations- politiska debattens utveckling mot en mer restriktiv diskurs.