Hur upplevs fysisk aktivitet som egenvårdsbehandling vid depression? : -      En allmän litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Depression är i dag en folksjukdom som drabbar en tredjedel av befolkningen. Det är ett allvarligt hälsotillstånd som innebär ett stort lidande hos både diagnostiserad person och närstående och ger försämrad livskvalitet. En obehandlad depression kan leda till suicid och det är därför viktigt att göra en snabb bedömning för att ge en effektiv personcentrerad behandling eller för att minska risken för långvarig sjukdom eller att insjukna igen. Fysisk aktivitet kan förstärka effekten av annan behandling och ger psykologiska aspekter som gemenskap, interaktion med andra och ökad tro på den egna förmågan som kan bidra till en antidepressiv effekt.  Syfte: Beskriva personers upplevelser av fysisk aktivitet som egenvårdsbehandling vid depression. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats baserat på kvalitativa forskningsdata. En systematisk sökning, fritextsökning och sekundärsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed som resulterade i att åtta artiklar kvalitetsgranskades. Fribergs analysmodell användes för att analysera samtliga artiklar. Resultat: Resultatet visade sex kategorier, socialt stöd, individanpassad fysisk aktivitet, hinder för att utföra fysisk aktivitet, aktivitetsmiljö, rutin och hälsa. Samtliga kategorier har betydelse för den fysiska aktiviteten i egenvårdsbehandlingen vid depression.  Slutsats: Resultatet visade att socialt stöd är en förutsättning för att initiera och att upprätthålla fysisk aktivitet. Därmed behöver sjuksköterskor förstå vikten av att arbeta personcentrerat och att individuellt utformat stöd och fysisk aktivitet. Det visades även att personer upplevde olika former av hinder för att utöva egenvårdsbehandling. Stöd som är utformat så att personer kan komma över hinder och för att ge det stöd som personen behöver, är nödvändigt för att kunna använda fysisk aktivitet som egenvård. Fysisk aktivitet visade också förbättra hälsan för personer med depression. Vid utförande av fysisk aktivitet som egenvårdsbehandling vid depression där personer själv bestämt miljö, kunde det upplevas som tryggare och därför också ge bättre förutsättningar till förbättrad hälsa. Dock behövs mer forskning från sjuksköterskans perspektiv samt mer forskning och utbildning som riktar sig till hur sjuksköterskor ska gå till väga för att lättare motivera personer med depression till fysisk aktivitet.  Nyckelord: depression, erfarenhet, fysisk aktivitet, kvalitativ forskning.