Att se personen bakom substansbruket : En litteraturstudie om vårdpersonals erfarenheter

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: Substansbruk är ett vanligt problem både i Sverige och världen. Substansbruk innebär att en person intar en substans i någon form och att användandet resulterar i psykiska eller fysiska skador samt att det kan påverka det sociala livet. Då dessa personer drabbas av andra sjukdomar till följd av sitt substansbruk leder det till ett stort vårdbehov, vilket innebär att vårdpersonal möter dessa patienter i allt större utsträckning. Syfte: Syftet var att belysa vårdpersonals erfarenheter av och reflektioner kring att vårda patienter med substansbruk. Metod: Denna litteraturstudie baserades på åtta kvalitativa artiklar. Databassökningen gjordes i CINAHL och PubMed. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sju subkategorier. Följande kategorier bildades “Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation”, “Vikten av att bygga goda relationer” och “Att utvecklas för att kunna ge god vård”. Konklusion: Patienter med substansbruk upplevs utmanande att vårda och vårdpersonal behöver mer utbildning inom området för att utveckla kompetensen och kunna ge denna patientgrupp en god omvårdnad. En mer likvärdig vård kan uppnås genom en personcentrerad omvårdnad och att vårdpersonalen ser personen bakom substansbruket.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)