Novel mRNA therapeutics for cardiomyogenesis and vasculogenesis

Sammanfattning: Kardiovaskulära sjukdomar är fortfarande en av de främsta dödsorsakerna i dag. Den främsta orsaken till sjukdomen är skador på hjärtcellerna, som kanske inte kan repareras av sig själva, så att utveckla en ny terapi för att regenerera eller reparera hjärtcellerna är ett viktigt mål inom forskningen om hjärtsjukdomar. Tidigare forskning har visat att vissa kardiogena parakrina faktorer som tillväxtfaktorer eller utsöndrade proteiner kan påverka hjärtats utveckling och regenerering. I den här studien valdes en av de parakrina faktorerna, placentaväxtfaktor (PLGF), ut för att verifiera dess inflytande på kardiomyogenes och vaskulogenes genom in vivo- och in vitro-experiment. Genom in vivo-experiment injicerades humana embryonala stamceller (hESC) som innehöll kemiskt modifierat PLGF mRNA i njurkapselskiktet hos musen, och en månad senare samlades njurarna in och färgades genom sektionering för att bestämma differentieringen av hESC. Genom in vitro-experiment inducerades hESC som avlägsnats PLGF-genen genom CRISPR-Cas9 till tre olika celler (kardiomyocyter, glatta muskelceller och endotelceller) enligt ett etablerat protokoll, och sedan analyserades cellerna med fluorescensaktiverad cellsortering (FACS) för att bestämma differentieringsnivån. Enligt experimenten krävs PLGF för induktion av kärlceller in vitro (endotelceller och glatta muskelceller) och skapandet av in vivo-kärl som genererats från hESCs, och det kan också påverka induktionen av kardiomyocyter i viss utsträckning, vilket krävde ytterligare forskning. Denna studie ger information om PLGF:s kritiska funktioner i kardiomyogenes och vaskulogenes, vilket kan bana väg för utvecklingen av nya terapier för regenerering av hjärtat.