Vidareförsäljning av digitala verk - En utvärdering av konsumtion av spridningsrätten i den digitala miljön

Sammanfattning: Den som köper en bok eller en cd-skiva har rätt att sälja vidare den köpta kopian – rättsligt benämnt konsumtion av spridningsrätten. I takt med den digitala utvecklingen köper dock allt fler konsumenter upphovsrättsliga verk på internet. I en dom från 2012 fastslog EU-domstolen att konsumtion av spridningsrätten vad gäller datorprogram inte var begränsad till fysiska kopior. Domen framkallade en debatt huruvida konsumtionsprincipens tillämplighet på digitala datorprogram också kunde utsträckas till andra upphovsrättsliga verk. Den här uppsatsen avser att behandla konsumtion av spridningsrätten under europeisk lagstiftning och huruvida regeln är tillämplig på icke-fysiska kopior av upphovsrättsliga verk. Uppsatsens syfte utreds mot bakgrund av internationella avtal, principen om den fria rörligheten, likabehandlingsprincipen samt antagna direktiv på området, i synnerhet in-fosoc-direktivet. Konsumtion av spridningsrätten regleras i artikel 4 infosoc-direktivet. Ordalydelsen i artikeln tillsammans med skälen i ingressen till direktivet tyder på att konsumtion av spridningsrätten inte är tillämplig på icke-fysiska kopior av upphovsrättsliga verk. Slutsatsen stöds dessutom av de grundläg-gande motiven bakom såväl konsumtionsprincipen som upphovsrätten gene-rellt. Vad gäller internationella avtal är framförallt WCT av betydelse för tolkningen av artikel 4 infosoc-direktivet. Den rådande uppfattningen tycks vara att konventionen varken begränsar eller medför en skyldighet att införa konsumtion avseende icke-fysiska verk. Artikel 4 infosoc-direktivet har också ett nära samband med den fria rörligheten genom att EU-domstolen införde en fördragsgrundad konsumt-ionsprincip långt innan upphovsrätten harmoniserades inom EU. Vad gäller konsumtion av spridningsrätten innebär en tillämpning som begränsas till endast fysiska verk en inskränkning av den fria rörligheten. För att en sådan inskränkning ska vara godtagbar måste den vara motiverad med hänsyn till det särskilda skyddsföremålet för regeln i fråga. Likabehandlingsprincipen innebär att lika eller jämförbara fall ska be-handlas lika. Jämförelsen om huruvida två situationer är likartade ska bedömas utifrån lagstiftningens syfte. I målet UsedSoft mot Oracle – gällande datorprogram – uttalade EU-domstolen att tolkad mot bakgrund av likabe-handlingsprincipen är försäljning av fysiska och icke-fysiska kopior likställda och ska behandlas lika. Det föreligger emellertid väsentliga skillnader mellan datorprogram och andra typer av upphovsrättsliga verk. Försäljning av fysiska kopior av verk skiljer sig såväl tekniskt som ekonomiskt från försäljning genom nedladdning på internet. Därmed är situationerna inte jämförbara ut ett likabehandlingsperspektiv. Tolkad mot bakgrund av internationella avtal, principen om den fria rör-ligheten och likabehandlingsprincipen är det min slutsats att konsumtion av spridningsrätten endast är tillämplig på fysiska kopior av upphovsrättsliga verk.