Hyperparathyroidism och pseudohyperparathyroidism hos hund

Sammanfattning: Parathyroidea är ett endokrint organ som består av fyra körtlar. Dessa körtlar är parvist placerat tillsammans med thyroidea, bilateralt om trachea. Körtlarna består av huvudceller som producerar paratyreoideahormon (PTH), vars funktion är att motverka låga kalciumnivåer genom att indirekt öka upptaget av kalcium i tarmen, minska utsöndring av kalcium i urinen samt öka resorptionen av benvävnad för att utvinna kalcium från skelettet. Parathyroideas huvudceller uttrycker kalciumkänsliga receptorer som kalciumjoner kan binda in till. Vid låga koncentrationer av kalciumjoner i serum kommer mindre kalcium binda in och då ökar produktionen av PTH. Vid höga koncentrationer binder mer kalcium in och PTH-produktionen inhiberas. PTH-produktionen påverkas även av hormonet kalcitriol, vars funktion är att öka upptaget av kalcium i tarmen. Kalcitriol bildas ur vitamin D i njurarna och syntesen av kalcitriol stimuleras av PTH. Parathyroideas huvudceller uttrycker receptorer som kalcitriol kan binda till och när det sker inhiberas syntesen av PTH och proliferationen av huvudceller. Hyperparathyroidism innebär att en hyperplasi av funktionella huvudceller sker i parathyroidea, vilket leder till en ökad produktion och utsöndring av PTH. Primär hyperparathyroidism orsakas av hyperplasi eller neoplasi i en eller flera körtlar och leder till en hyperkalcemi. De neoplastiska huvudcellerna uttrycker färre kalciumkänsliga receptorer som dessutom är mindre känsliga för kalcium. Samtidigt uttrycker cellerna färre vitamin D-receptorer som kalcitriol kan binda till. Sammantaget leder detta till att syntesen av PTH samt proliferation av huvudceller inte inhiberas. Sekundär hyperparathyroidism kan uppstå vid kronisk njursvikt. Vid njursvikt förlorar njuren sin förmåga att utsöndra fosfat, vilket ger en hyperfosfatemi i blodet. Fosfat kan sedan komplexbinda till kalciumjoner i serum varpå hypokalcemi uppstår. Njurskada leder också till minskad förmåga hos njuren att bilda kalcitriol. Detta resulterar i en hyperplasi av samtliga parathyroideakörtlar och ökad produktion av PTH. Den ökade mängden PTH resulterar i ökad resorption av benvävnad, vilken istället ersätts med bindväv. Detta tillstånd kallas osteodystrofia fibrosa, vilket ger försvagat skelett och risk för patologiska frakturer. Pseudohyperparathyroidism är ett tillstånd där maligna tumörer, oftast lymfom eller analsäckskarcinom, producerar paratyreoideahormonrelaterad peptid (PTHrP). Detta resulterar i en hyperkalcemi. Då PTHrP kan binda in till PTH-receptorer påverkar det kroppens celler på samma vis som PTH gör, genom att öka utsöndring av fosfat via urinen, minska utsöndring av kalcium via urinen och öka benresorptionen. Tumörerna kan även påverkar kalcitriolproduktionen vilket ger höga nivåer av kalcitriol, trots hyperkalcemin. Vid pseudohyperparathyroidism ses även bilateral atrofi av parathyroidea då hyperkalcemin ger negativ feedback till huvudcellerna som minskar sin PTH-produktion. Mycket skiljer primär och sekundär hyperparathyroidism åt. Den ökade produktionen av PTH är den enda likheten, och osteodystrofia fibrosa som gemensam följd. Primär hyperparathyroidism och pseudohyperparathyrodism har en likartad etiologi, då båda kan bero på neoplasi. Dessutom leder båda tillstånden till en hyperkalcemi, vilket sekundär hyperparathyroidism inte gör.