Elevers förundran som ett pedagogiskt verktyg i biologi- och naturkunskapsundervisning : Gymnasielärares synsätt

Sammanfattning: Att få syn på luckor i den egna kunskapen kan upplevas som en inre konflikt. Detta leder ofta till förundran, där personen befinner sig på ett spektrum mellan fascination och starkt tvivel. Forskning föreslår att olika typer av förundran kan fungera som olika pedagogiska verktyg i skolan, exempelvis som en viktig start på undersökningsprocesser, eller för att hjälpa elever att acceptera kunskapens gränser. Den här studien undersökte hur olika gymnasielärare i biologi och naturkunskap ser på möjligheten att använda elevers förundran som ett pedagogiskt verktyg. 5 lärare intervjuades, och en kvalitativ analys av intervjuerna genomfördes. Analysen tydliggjorde att samtliga lärare berättade om elevers förundran som något de kan använda medvetet för att främja deras lärande. Lärarnas berättelser innehöll varierade synsätt kring bland annat följande aspekter: om lärare aktivt kan skapa stunder av förundran eller snarare tar tillvara på förundran hos eleverna när den väl dyker upp, om det behövs spektakulärt innehåll för att väcka förundran, och om detta bör vara vardagsnära eller abstrakt. Samtliga lärare berättade om hur elevernas förundran kan vara viktigt för att främja deras lärande, genom att ge dem motivation till att studera, samt att göra dem engagerade och aktiva i undervisningen.