En diskursiv studie om den danska och svenska läroplanens utsagor kring rörelser : -En historisk tillbakablick om rörelsers betydelse för förskolebarn

Sammanfattning: Barns utveckling sker i ett kognitivt, sinnligt och kroppsligt samspel, på så sätt är rörelser en central del i barns utveckling. Här står den svenska läroplanens tolkningsbarhet kring rörelsers framskrivning i kontrast till den danska holistiska framskrivningen av rörelser. Syftet med den här studien är därav att jämföra den danska och svenska läroplanens formuleringar kring rörelser, för att synliggöra dess vetande om rörelser i relation till förskolebarn. Därför görs en historisk granskning av vilka utsagor som ligger bakom vetandet om rörelser i respektive lands läroplan. Insamlad empiri omfattar läroplanshistoria, idrottshistoria och pedagogiska ställningstagande utifrån relevanta aktörer. Den teoretiska grunden är baserad på Foucaults arkeologiska teori och metod vars diskursanalys grundar sig i en historisk granskning av diskursens olika riktningar. Metodologiskt granskas uttalande i form av utsagor som beskriver rörelsediskursens riktning och därav värde. Studiens resultat synliggör utsagor vars uttalande format ländernas relation till rörelser. Den danska rörelsediskursens riktning beskriver kontinuerlig en holistisk hänsyn till människans utveckling, medan den svenska rörelsediskursens riktning kontinuerligt växlar mellan ett målinriktat uppnående av prestation och hänsyn till människans behov av utveckling. Studiens diskursiva historiska analys visar att ett vetande ständigt är i relation till tidigare utsagor och att det behövs ett hänsynstagande utifrån diskursens historiska kontext.