Barns berättande och återberättande : En jämförande studie mellan enspråkiga och flerspråkiga barn i Sverige

Sammanfattning: I dagens globaliserade samhälle blir det allt vanligare att barn växer upp med fler än ett språk i sin omgivning. Det kräver en ökad kunskap om flerspråkighet och vad som särskiljer flerspråkiga barn från enspråkiga barn. Då de mätinstrument som idag används i Sverige för att utröna om ett barn har en språkstörning endast är utformade för enspråkiga barn riskerar flerspråkiga barn att över- eller underdiagnostiseras. För att råda bot på den problematik som uppkommit i samband med diagnostisering av flerspråkiga barn och språkstörning har ett europeiskt forskningsnätverk bildats, kallat COST Action IS0804. Syftet med nätverket är att kartlägga SLI (specific language impairment) hos flerspråkiga barn genom att koordinera forskning inom lingvistisk och kognitiv förmåga över ett stort antal länder. Denna studie syftar till att samla in och analysera referensdata för enspråkigt svensktalande barn med typisk språkutveckling, samt jämföra resultatet med referensdata från andra grupper som använt samma material i Sverige på flerspråkiga barn i jämförlig ålder. Det övergripande syftet är att referensdatan på sikt kan användas för att öka kunskapen om skillnader och likheter mellan en- och tvåspråkiga barn med målet att differentiera dessa från flerspåkiga barn med SLI genom COST projektet. Då tidigare studier i Sverige endast använt materialet till att studera berättande, syftar denna studie även till att samla in referensdata för både berättande och återberättande. Deltagarna är fjorton barn mellan 5:6 och 7:5 år som fått berätta och återberätta kring fyra bildberättelser samt besvara ett antal förståelsefrågor till varje bildberättelse. Resultatet visar att det finns tydliga skillnader mellan hur barnen presterar på berättande och på återberättande, vilket är intressant då narrativerna eliciterades med bildsekvenser som är makrostrukturellt lika. Dessa skillnader manifesteras både beträffande makrostrukturen i form av story grammar poäng, då återberättande både ger högre min - och maxpoäng samt total poäng överlag, och på mikrostrukturen då återberättande ger något längre och mer varierade texter än berättande. Vid en jämförelse av resultaten vid berättande från tidigare studier inom COST som studerat flerspråkiga barn i Sverige föreligger en mikrostrukturell skillnad, då de enspråkiga deltagarna i denna studie producerar något längre texter på svenska än de flerspråkiga barnen i samma ålder. Denna skillnad verkar dock inte ha någon makrostrukturell påverkan då antalet story grammar poäng på deltagarnas narrativer är relativt likvärdig över de olika studierna. Resultatet stödjer tidigare forskning som påvisat att den narrativa makrostrukturen är språkligt obunden. Mer forskning kring skillnader i narrativförmåga mellan barn med och utan språkstörning behövs dock innan det går att dra mer långtgående slutsatser om makrostruktur som klinisk markör för språkstörning hos flerspråkiga barn.