Feber – Vän eller fiende? : Sjuksköterskans attityder till feber och antipyretikabruk vid vård av barn

Sammanfattning: BAKGRUND Feber är ett av de vanligaste symtomen sjuksköterskan stöter på och är i sig inte farligt utan en del av kroppens försvar mot infektion eller trauma. Vid omvårdnad av febrila barn är det viktigaste att utesluta allvarliga bakteriella infektioner, fokusera på barnets allmäntillstånd istället för den exakta temperaturen samt att undvika överanvändning av antipyretika. Överanvändning av antipyretika är dock vanligt och beror ofta på feberfobi och felaktiga antaganden om risker med feber. Sjuksköterskan bör alltid arbeta evidensbaserat, men den egna attityden kan påverka det kliniska beslutsfattandet. En attityd består av tre komponenter; En kognitiv-, en affektiv- och en handlingskomponent. Dessa tre komponenter utgör den teoretiska referensramen för denna litteraturöversikt. SYFTE Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans attityder till feber och antipyretikabruk vid vård av barn. METOD En allmän litteraturöversikt som bygger på tolv artiklar. RESULTAT Resultatet visade att sjuksköterskorna hade bristande kunskaper och negativa attityder till feber hos barn, till stor del på grund av rädsla för komplikationer av obehandlad feber. Majoriteten av sjuksköterskorna administrerade antipyretika till barn med feber rutinmässigt oavsett barnets allmäntillstånd. SLUTSATS En stor del sjuksköterskor behandlar inte feber hos barn enligt rådande evidens, vilket kan vara en bidragande faktor till föräldrars feberfobi. Möjligen beror detta på att rädslan för feber är kulturellt betingad och vidare forskning krävs för att belysa både attitydernas och kulturens inverkan på sjuksköterskans evidensbaserade omvårdnad gällande feber hos barn.