En hjälp att minnas : Patienter och närståendes erfarenheter av IVA-dagboken - en litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Svårt sjuka patienter och deras närstående beskriver den högteknologiska miljön på intensivvårdsavdelningen (IVA) som okänd och skrämmande. Att vårdas på IVA medför en kontinuerlig och ständig övervakning av kroppens olika funktioner. Hos patienter på IVA är det vanligt med hallucinationer, mardrömmar och minnesluckor. Därför började personalen på IVA att skriva dagböcker för mer än 30 år sedan för att hjälpa patienter och närstående att förstå sin vårdtid på IVA. Syfte: Är att belysa patienter och närståendes erfarenheter av IVA-dagboken. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultatdelen bygger på 19 vetenskapliga artiklar. Från analysen framkom följande kategorier; Dagboken som kommunikation och informationskälla, en hjälp att minnas, fotografier- ett komplement till text samt dagboken väcker känslor. Resultat: Patienter och närstående upplevde att dagboken var en källa till information och samtidigt ett verktyg i kommunikationen. Dagboken användes av närstående för att upprätthålla kommunikationen mellan varandra, vårdpersonal och med patienten då denne var sövd eller förvirrad. Innehållet i dagboken fick patienten att ställa frågor till personal och närstående om positiva och negativa upplevelser efter vårdtiden på IVA. Slutsats: Det adderade värdet som dagboken tillför patienter och närstående i efterbearbetningen och återhämtningen är tydlig. Som intensivvårdssjuksköterska är det bra att involvera och uppmuntra närstående att vara delaktiga i dagboken då det visat sig vara värdefullt för både patienter och närstående. Att inkludera fotografier i dagboken är viktigt och betydelsefullt för patienten, bilder av närstående är extra betydelsefulla.