En vilande Törnrosa : Alnarps rehabiliteringsträdgårds ändrade användning och mening

Sammanfattning: Alnarps rehabiliteringsträdgård ligger på Sveriges lantbruksuniversitets campus och är två hektar. Den är utformad specifikt för rehabilitering av personer med stressrelaterade sjukdomar utifrån en särskild modell som grundas i forskning från SLU. Den anlades under år 2001 och stod klar år 2002 för att ta emot sin första deltagargrupp, personer med stressrelaterad ohälsa som skulle genomgå ett rehabiliteringsprogram. Under åren har flera deltagargrupper med olika behov kommit till platsen för rehabilitering samtidigt som det har genomförts forskning på deltagarna för att ta reda på vilka resultat rehabilitering i trädgård ger jämfört med traditionell rehabilitering som erbjuds på sjukhus. År 2019 avslutades rehabiliteringsprogrammen. Detta arbete utforskar vad som har hänt på platsen efter avslutet. Det utforskar anledningen till avslutet, hur den används idag samt hur det påverkat platsens utformning och skötsel. Det beskriver även med hjälp av teorier om plats och mening hur avslutet kan ha påverkat personer som har arbetat i och anlagt trädgården och personer som ser trädgården som en förebild, till exempel de som har tagit inspiration av den och anlagt liknande trädgårdar på andra platser. Metoden i arbetet har främst utgjorts av intervjuer med personer som har varit delaktiga i trädgårdens tillblivelse och forskning under dess verksamma tid men även personer som använder sig av platsen idag. Utöver detta ingår en litteraturstudie kring fakta om rehabiliteringsträdgårdar och Alnarps rehabiliteringsträdgård samt begreppen plats och mening. Målet är att utreda vad som hänt med utformning, användning och skötsel efter år 2019 och även reflektera över hur en plats ändrade användning kan påverka trädgårdens utformning och skötsel, men även hur det kan påverka personer som har koppling till trädgården. Syftet är att bidra med en diskussion kring den förändrade användningens betydelse och som kan utgöra ett underlag för beslut vad gäller andra rehabiliteringsträdgårdar. Anledningen till att rehabiliteringsprogrammet avslutades var ekonomi samt omorganisering. Trädgården används idag av företag samt för undervisning och forskning, men de som använder sig av trädgården är inte beroende av trädgården i sig. Det finns en vilja att fortsätta använda trädgården för det syftet den en gång anlades för. Men det finns även en motsatt syn som belyser att trädgården borde få nya användningsområden, eftersom det kan vara positivt med förändring. Trädgårdens ursprungliga utformning finns fortfarande kvar, men skötseln är extensiv av ekonomiska skäl och för att deltagarna inte är där och pysslar om trädgården som en del av rehabiliteringsprogrammet. Detta bidrar till att trädgården inte upplevs på samma sätt som den gjorde under åren före 2019, eftersom den välskötta och befolkade känslan är borta. Att trädgården sköts och upplevs annorlunda påverkar dess betydelse och mening. Det är delvis aspekten att skötseln är nedsatt som gör att platsens mening påverkas, men även att personerna som tog del av rehabiliteringen i trädgården inte är där och använder sig av den. Båda dessa faktorer kan vi koppla till uttrycket dwelling som menar att en plats får mening då personer interagerar med omgivningen på ett personligt plan. Andra teorier som kan kopplas till resultatet av de utförda intervjuerna är teorier om hur platsens mening kan påverkas beroende på hur vi besöker den och vad vi har för relation till den.