Ärekränkningsbrott på internet - En studie om hur ärekränkningsbrotten och människors beteende fungerar på nätet

Sammanfattning: Näthat är ett fenomen som uppstått efter internets utbredning i samhället. I Sverige har det dock inte upprättats en speciallagstiftning utan den äldre lagstiftningen i brottsbalken är den som appliceras på näthatsbrotten. Ärekränkningsbrotten förtal och förolämpning, vilka regleras i brottsbalken, har inom ramen för näthat kanske blivit mera aktuella än någonsin. I den här uppsatsen utreds den gällande rätten för ärekränkningsbrotten, dess brister och framtidsutsikter med koppling till internet. Dessutom behandlas de problem som uppkommer för rättsväsendet och privatpersoner när väl ett näthatsbrott har begåtts. Uppsatsen berör också människors beteende på nätet, om personer på ett psykologiskt plan är mer benägna att begå brott i en internetkontext. Uppsatsen är uppbyggd på både rättsdogmatisk- och rättssociologisk metod. Vad som framkommit är att ärekränkningsbrotten till stor del bygger på att brottsoffer själv får ta ansvar för att gärningspersoner ska dömas till ansvar, då de mindre grova brotten klassas som målsägandebrott. Det har också visat sig vara svårt i ett bevishänseende att hitta respektive fastställa att gärningspersoner begått de aktuella brotten på nätet. I gällande lagstiftningen verkar det inte finnas anledning att utöka eller minska det straffbara området. Istället ligger en viss problematik i vart gränsen för när allmänt åtal ska väckas torde ligga samt att språket är föråldrat i ärekränkningsparagraferna. Bevissvårigheten när personer är anonyma förenklas inte av omständigheten att just anonymitet, i den psykologiska studien, är en av åtta faktorer som kan medföra tendenser till ett ohämmat beteende på internet.