Rätten till kännedom om sitt ursprung - en överordnad princip?

Sammanfattning: Denna uppsats har till syfte att undersöka vilken rätt adoptiv- och donatorbarn har till information om sitt ursprung, hur denna rätt tar sig uttryck, och vilka principer som finns bakom regleringen. Rättigheten finns reglerad i folkrättslig (bl.a. FN: s konvention om barnets rättigheter) såväl som nationell lagstiftning. Den innebär en rätt till information om tillkomstsättet och en rätt till information om barnet genetiska ursprung. Svensk lagstiftningen stadgar att donatorbarn har rätt till information om sitt ursprung. På grund av detta sparas alla journaler som innehåller information om den assisterade befruktningen och donatorn i minst 70 år. Barnet saknar möjlighet att se journalerna till dess att det har uppnått en "tillräcklig mognad". Barn i de övre tonåren har i allmänhet uppnått en tillräcklig mognad, men om barnet är omyndigt måste det genomgå ett samtal, i vilket det avgörs om barnet är tillräckligt moget för att hantera informationen i journalerna. Vid samtalet får barnet en möjlighet till hjälp att bearbeta de känslomässiga problem som kan uppstå under sökandet. Är donatorbarnet myndigt antas det att denne har uppnått en tillräcklig mognad. Donatorbarnet är den enda som har rätt att få tillgång till journalerna och dess rättsliga föräldrar saknar helt rätten att ta del av handlingarna. Socialnämnden är skyldig att hjälpa barn som inte vet om de har tillkommit genom assisterad befruktning eller ej. De kan också, om barnet så önskar, bistå barnet när det vill kontakta den genetiska föräldern. Adoptivbarn ges inte i svensk lagtext någon rätt till kännedom om sitt ursprung. Detta regleras dock i förarbetena. När ett barn har adopterats registreras uppgifter om de rättsliga samt de biologiska föräldrarna i folkbokföringen. Informationen i folkbokföringen omfattas normalt av offentlighetsprincipen, men kan i vissa fall vara sekretessbelagd. Adoptivbarnet har dock alltid möjlighet att få ut informationen från folkbokföringen och kan därför få tillgång till information om adoptionen. Socialtjänsten erbjuder stöd för adoptivbarnet i samband med att det söker sitt ursprung. Stödet erbjuds oberoende av barnets ålder och därmed också till myndiga adoptivbarn. Socialtjänsten ska informera adoptivbarnet om vart hon eller han kan vända sig för att få mer information om sitt ursprung. MFoF är en myndighet som bland annat erbjuder råd och hjälp i barnets sökande efter sina biologiska föräldrar. När ett adoptivbarn får ta del av uppgifter om adoptionen bör socialnämnden erbjuda denne råd och stöd. Detta ska erbjudas även om uppgifterna av någon anledning inte kan lämnas ut. Innan en assisterad befruktning kan genomföras ska en läkare pröva om det är lämpligt att en behandling äger rum. Adoptivföräldrar behöver genomgå en medgivandeutredning samt en föräldrautbildning innan en adoption kan ske. Syftet med dessa moment är bland annat är att undersöka föräldrarnas inställning till, samt informera föräldrarna om, vikten av öppenhet kring barnets ursprung. Detta eftersom rättigheten anses utgöra en del av barnets bästa. Det anses att informationen om ursprunget bäst tas emot av barnet när det kommer från föräldrarna. De rättsliga föräldrarna till adoptiv- eller donatorbarn har inte någon skyldighet att informera sitt barn om dess ursprung. Lagstiftaren uppmuntrar dock föräldrarna att informera sina barn så att det till fullo kan utnyttja sina rättigheter. Det problematiska är att ingen i själva verket har en sådan upplysningsplikt. Lagstiftningen blir därmed problematisk - inget barn kan utöva sin ovillkorliga rätt till information om sitt ursprung, om det först inte vet att det är adopterat eller har tillkommit genom assisterad befruktning. Den svenska lagstiftaren uppfyller inte till fullo sina skyldigheter enligt barnkonventionen och det kan ifrågasättas om lagstiftaren hade barnets bästa i åtanke vid lagstiftningens införande, eller om föräldrarnas rätt till respekt för privat- och familjelivet i själva verket är den överordnade principen.