Livstidsstraffet - behandling eller vedergällning?

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att undersöka hur och varför lagstiftningen kring påföljden livstidsstraff vid mord har förändrats under de senaste 15 åren, 1999-2014, i Sverige samt de bakomliggande tankegångarna. Uppsatsen presenteras ur ett rättshistoriskt perspektiv. För att kunna ge en bättre bakgrund har en kort historisk bakgrund presenterats som sedan övergår i uppsatsens avhandling gällande de senaste 15 åren. Frågan gällande att avskaffa livstidsstraffet har lyfts tre gånger 1934, 1953 och 2009, men vid alla dessa tillfällen drog lagstiftaren slutsatsen att det fanns brottslingar som inte kan hanteras på annat sätt. Det har pågått en ständig pendling mellan livstidsstraffets syfte gällande om det är behandling eller vedergällning. När Brottsbalken infördes lades en grund som står på behandlingsteorin men flertalet gånger har teorin ifrågasatts. Den pendling som ses genom historiken återspeglas även i vårt nära förflutna. Påföljden ändrades 2009 efter regeringen uppmärksammat ett behov till nyanseringsmöjligheter från de lägre instanserna. Detta behov uppstod när Högsta Domstolen i NJA 2007 s. 194 uttalade att livstidsstraff endast skulle utdömas vid de allvarligaste fallen av mord. Lagändringen tillgodosåg ett nyanseringsbehov och åtgärdade den diskrepans som fanns mellan de två alternativa påföljderna. Påföljden som blev gällande var fängelse i lägst tio år eller högst 18 år eller livstids fängelse. Utvecklingen är en fortsättning av en humanisering av straffpåföljden som pågått sedan livstidsstraffets införande. Den 1 juli 2014 kommer en ny lagändring gällande påföljden av mord att träda i kraft. Denna har till syfte att ge genomslag till den skärpta samhällssyn som finns gällande de allvarliga våldsbrotten och därför skall livstidsstraff utdömas vid majoriteten av mordfallen. Lagändringen 2014 ifrågasätts starkt när det inte tycks finnas ett reellt behov av straffskärpning bland allmänheten. Slutsatsen är att det inte har gått att enas kring vad som är det bästa alternativet, utan det kommer troligtvis pågå en ständig pendling mellan behandling eller vedergällning. Utvecklingen som pågått under 200 år har hela tiden strävat efter humanisering och behandling. Det har gjort att svensk rätt har varit framåtsträvande men nu tycks den tyvärr bli bakåtsträvande. Det som regeringen kanske borde snegla åt är till dess föregångare som 1921 avskaffade dödsstraffet, mot allmänhetens vilja, när det inte kunde motiveras. Det kan ifrågasättas om lagstiftaren ändrar påföljden för mord för att tillfredsställa en oinformerad allmänhet. Vi måste inse att vara hård mot brott är inte detsamma som att vara hård mot brottslingar.