Sjuksköterskans förhållningssätt till äldres psykiska ohälsa

Sammanfattning: Problemställning. Psykisk ohälsa identifieras och åtgärdas ofta inte hos äldre patienter, vilket leder till onödigt lidande och minskad livskvalitet. Sjuksköterskor borde genom sitt holistiska synsätt vara i en utmärkt position för att åtgärda detta, men i praktiken fungerar detta dåligt. Syfte. Syftet med studien var att identifiera faktorer som inverkar på sjuksköterskans förhållningssätt till äldre med psykisk ohälsa. Metod. En litteraturstudie enligt Friberg (2012) utfördes. Fjorton artiklar som motsvarade syftet identifierades och kvalitetsgranskades. En innehållsanalys baserad på Graneheim & Lundman (2004) användes för analys av artiklarnas resultat. Resultat. Två övergripande teman som påverkar sjuksköterskans förhållningssätt till äldre med psykisk ohälsa kunde identifieras: inre och yttre faktorer. I inre faktorer ingick sjuksköterskors egenupplevda inställning till och sjuksköterskors kunskap om psykisk ohälsa hos äldre. I yttre faktorer ingick äldres egenupplevda inställning, sjukvårdens biomedicinska inriktning och brister i sjukvårdssystemet. Konklusion. Sjuksköterskor har ofta ett bristande förhållningssätt till äldre med psykisk ohälsa, och detta kan ha negativa konsekvenser på den omvårdnad de ger. Många gånger påverkas förhållningssättet av faktorer som är utom sjuksköterskans kontroll, vilket kan leda till ett dilemma av etisk natur. Watsons omvårdnadsteori (1979) kan vara användbar för att förbättra sjuksköterskans förhållningssätt. Implikation. Mer forskning behövs inom området för att förbättra vården för denna patientgrupp. Sjuksköterskeutbildningen behöver utökas för att inkludera mer aspekter om psykisk ohälsa.