Beskattningskonsekvenser för dotterbolaget när moderbolaget efterskänker en fordran

Sammanfattning: Den här uppsatsen syftar till att redogöra för de beskattningskonsekvenser som inträder för ett dotterbolag när dess moderbolag efterger en fordran som det har på dotterbolaget. Det är vanligt förekommande att ett moderbolag lånar ut pengar till sitt dotterbolag och således innehar en lånefordran. Att därefter efterge fordran är en åtgärd som moderbolaget kan vidta för att exempelvis kapitalisera sitt dotterbolag. Efterskänkandet sker ofta genom att fordran omvandlas till ett aktieägartillskott. För mottagaren är ett aktieägartillskott en skattefri inkomst. I den skatterättsliga sfären finns det dock en pågående diskussion om huruvida efterskänkandet av en fordran, istället för ett aktieägartillskott, ska betraktas som en inkomst eller ett underhandsackord som begränsar rätten till avdrag för inrullade underskott i näringsverksamheten. Frågorna är många och de kammarrättsdomar som finns på området ger olika svar. Oavsett hur omvandlingen betecknas i redovisningen har det i skatterättsliga artiklar konstaterats att det är den ekonomiska innebörden av transaktionen som ska vara avgörande vid beskattningen, även om den i regel är densamma som i redovisningen. Enligt rättspraxis innebär en omvandling av en fordran till ett aktieägartillskott eller ett ackord en avyttring för borgenären. Vad gäller då för gäldenären? När ett dotterbolag får en fordran efterskänkt innebär det att bolaget får en utebliven kostnad motsvarande fordrans nominella belopp och att det egna kapitalet ökar med motsvarande summa. Frågan är hur detta ska bedömas skatterättsligt. Min slutsats är att det i en intressegemenskap inte torde vara fråga om en skattepliktig intäkt. Istället speglar det den ekonomiska innebörden bättre att betrakta det som ett aktieägartillskott från moderbolaget till dotterbolaget. En eftergift av en fordran förekommer oftast då dotterbolaget har finansiella problem och behöver kapitaliseras. Fordrans marknadsvärde vid omvandlingstillfället understiger därför i regel sitt nominella värde. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen utgör värdet av ett aktieägartillskott marknadsvärdet på fordran vid omvandlingstillfället. Endast den delen av fordran kan därför utgöra ett aktieägartillskott, för såväl givare som mottagare. Resterande del av fordran, det vill säga skillnaden mellan fordrans nominella värde och marknadsvärde, torde dock inte heller kunna ses som en skattepliktig intäkt för gäldenären. Eftersom fordran är värd mindre än sitt nominella värde, kan dotterbolaget anses ha bristande betalningsförmåga. I den delen av fordran kan eftergiften också betraktas som definitiv. Det talar för att de skatterättsliga förutsättningarna är uppfyllda för att istället betrakta det som ett underhandsackord. Ett ackord ska enligt praxis vara skattefritt för mottagaren. En konsekvens är dock att inrullat underskott ska reduceras med ett belopp som motsvarar ackordsvinsten.